Fredag
kokongen brister
själen slungas upp i en slumrande kropp
och skjuter ut genom alla armar och ben
jag ler
allting ler och blir lätt
behöver inte gå bara sväva
med vingarna parallella med skyn
det är ett underverk
jag kastar iväg mitt skal
och på nytt hämtar jag tillbaks
mitt hjärtas förlorade slag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar