Ögat i öknen

vad är jag att likna?

ett främmande träd i ett
gammalt landskap

en främmande art utan namn

en vildväxt vars
rötter inte tar
fäste i den odlade
jorden fattig på näring

eller en maskros rädd
för att bli överkörd
ligger och kurar under
asfalten

en liten växt
som bara spirar
i värmen och ljuset
som skogsbranden lämnar

försöker utstaka mitt
revir
befästa mina
marker
försöker bestämma vad som är mitt och vad
som tillhör andra
är det snön som jag älskar om vintern
eller vårfloden i norr
kanske oasen i öknen
ett ensamt öga i sanden

vem är jag att vara
bortom den roll jag iklätt mig
sedan jag var barn
och det som jag blir
när jag är gammal

frågor som trådar
utan nål
svaren som nålar
utan öga

är det som i mina drömmar
jag pratar med min mor
försöker ropa
försöker höras
men hon vänder sig inte ens om
hon lyssnar, hör, ser mig inte
min egen mor
eller är det en del av mig själv?

ibland tycker jag att
det verkar som
att min själ inte nått ner
till mina fötter
som om jag gick en bit
ovanför marken
som om jag inte förmår mig
att landa

ibland tänker jag att
trots att jag söker
egentligen inte tillhör någon flock
egentligen inte

tillhör alls

som att det är något inom mig
som inte kan sväljas
som ett öga som inte är gjort för att se

som ett främmande träd
i en gammal skog
en främmande art utan namn

som ett land som letar sina gränser