En gammal ungdomsdröm har spruckit för gott! Nu kommer jag aldrig mer kunna drömma om att bli en stor berömd och firad sångerska, för Daniel har mycket tydligt gjort klart att jag inte har mycket till sångröst. När jag öppnar munnen för att sjunga något, dröjer det bara någon sekund innan motviljan sprider sig i hans ansikte. Tänk!! Vad ledsen jag blir! Buhuu. Att drömma denna dröm har följt mig som en olympisk eld genom svåra tonår och vilset vuxenliv. Nu är den dödad. Vad ska jag nu kunna drömma om?!?
Har varit till Daniels stuga idag över dagen, vill inte längre transportera Kajsa så långa sträckor och kan heller inte lämna henne ensam hemma mer än några timmar. Det var en mycket varm dag, och vi grillade spett. Då jag inte hittade tofu på Köshva livs blev det halloumiost, men det var gott det med tillsammans med marinerade champinjoner och röd lök, körsbärstomater och röd paprika och potatisgratäng till. Det var ett typexemplar på en svensk sommarkväll med sol, vatten, skrattande och väsnande människor vid bryggorna, och så dansbandsmusik. Det var riktigt pricken över i. Svenskare än så kan det inte bli.
Samtidigt fanns tankarna hela tiden hos Kajsa där hemma och en oro växte sig större i magen. har funderat på att låta henne somna in kommande vecka. Men Daniel tycker att det inte är någon bra idé att boka en tid flera dagar i förväg, utan istället ta det dagen innan om möjligt. Tyvärr är det också en ekonomisk aspekt med i det hela och tvingas jag åka in med Kajsa akut blir det genast extra hundralappar. Men det är kanske så det får bli. Nu ska vara hemma imorgon och förmodligen nästan hela måndagen för att se hur hon mår. Idag var vi ute en bra stund här på gården när Daniel skjutsat hem mig på kvällen. Kajsa vilade i den sköna kvällsluften ute på asfalten. Hon tycker säkert det är skönare att vara ute än inne, om inte annat är det en skön omväxling. Själv busade jag med Måns, han jagade och försökte fånga en envis pinne. Det var som i gamla tider, när det bara var jag och han. Då var det mycket lek med snören och annat man kunde komma på. Det är så härligt att se den businstinkten hos en 10 år gammal katt. Han är så intelligent och otroligt skärpt, Måns. En riktig superkatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar