900 dagar

Aujourd'hui c'est un jour de libération et allègement.

Sorry, ville bara pröva mina franska-kunskaper...

Idag är en dag av befrielse och lättnad. Lång tid kändes det som att den här dagen aldrig skulle komma. Jag trodde aldrig att jag skulle våga låta den komma. Det var en dröm, en hägring, som ett liv bortom döden. Den dag då jag tar av mig en mörk tung ryggsäck och lämnar den bakom mig. När jag bläddrade genom veckor, månader och år bakåt i tiden i min mobilkalender, insåg jag hur oräkneligt många dagar och veckor som jag varje morgon suttit mig på cykelsadeln och trampat uppför Köpingsvägen mot stan, hur många kunder jag besökt och gjort rent hos, hur många trötta eftermiddagar och kvällar det blivit. På de här fyra åren har jag jobbat i runda slängar 900 dagar. Hiskeligt antal.

Det skulle jag inte vilja göra om.

Idag kom chefen och hämtade mig tidigt på morgonen och vi åkte till kontoret. Under bilfärden bestämde jag mig för att närvara på pizzaträffen de skulle ha på kvällen på kontoret. Från kontoret åkte jag sedan med en av de nya tjejerna ända ut till Bålsta till en kund med en stor och grön papegoja. Denna sista dag till ära skurade jag bort gammalt blaj från de löstagbara badkarskanterna med svamp. Det gick bra och jag gjorde också rent på golvet under badkaret, där smuts och vatten samlats till en omysig gegga.

Det blev fint. Svampen kastade jag sedan.

Vi var tillbaka i Västerås vid lunchtid och jag fick ta firmabilen hem. Via sms på förmiddagen hade jag och Daniel bestämt att han skulle komma och hämta mig efter jobbet, för att sen köra till Solmyra där jag skulle ta bilen tillbaka till mötet kl.18. Daniel stannade bilen ett promenadavstånd från stugan och gick resten av vägen med Prutten, medan jag vände mot stan igen. Vilken guldklimp =0)Tanken är att Daniel ska kunna vara hemma hela dagen imorgon och jobba med trädgården så kan jag komma när jag vill.

Hela dagen hade jag funderat på om jag skulle baka något och bjuda på folket som skulle komma på kvällen. När jag kom hem och hade ätit lunch var jag dock så trött att jag gick och lade mig istället. Att köpa godis var nästa tanke. Men på vägen till stan beslöt jag att strunta i det också. Det fanns inte tid.

Det blev ett trevligt och bra avslut på min tid på H***M***. Kontorsflickorna hade beställt pizza som vi sedan åt. Vi var ett tiotal som var där. I kontorshuset pågick också disco hos ett företag (med en lapp på dörren!) och i konferensutrymmena högst upp verkade det vara god stämning och kallskuret, och mina nu forna kollegor var också på festhumör. Det dracks vin, öl och cider. Min närmaste chefs hund, som var en så pytteliten valp för bara några månader sedan, var nu stor och fin. Matte verkar dock drilla honom stenhårt och ville bara få hunden att lyda diverse kommandon (ät, sitt, ligg, hoppa upp). Hunden fick inte vara med oss tvåbenta, utan fick mesta tiden befinna sig på mattes kontor bakom galler, där han sedan ylade. Somliga verkar ha ett enormt kontrollbegär över sina "bästa vänner".

Undertecknad tackades av med ett fint tjänstgöringsintyg, orkidé och ett presentkort på 500 kr att spendera på Färna Herrgårds Spa =0) Chefen har ju själv en sommarstuga i samma trakter där Daniel bor. Det ska bli riktigt skönt att ta en skön behandling och koppla av i någon pool...

Efter ett par timmar åkte jag hemåt. Hade ett stråk av huvudvärk och var otroligt trött. Ett par ipren hemma och sedan blev man lite piggare igen. Den senaste tiden har det varit problem med datorn när jag varit ute på internet. Helt plötsligt finns det ingen kontakt mellan musen, tangentbordet och datorn och det är bara att stänga av. Eller också avbryts program på play-tv och datorn ställer sig i startläge utan att komma vidare. Jag startar om, återgår till där jag var, och snart är det samma sak igen. Vid en kontroll av internetsäkerheten verkar allting vara som det ska. Vet inte vad det är, men problemen började ju sedan jag spillde vatten på tangentbordet och köpte ett nytt. Känns inte kul att det börjar strula innan datorn ens är två år gammal.

Nu kan jag slänga mina gamla, gamla arbetsskor. Jag hade dem redan när jag jobbade på H***M*** första omgången 2001-2003, tror jag köpte dem då, för sedan hade jag dem under hela lasarett-tiden 2004-2005. Och nu har jag gått med dem i ytterligare 900 arbetsdagar sedan 2006. De har länge varit trasiga, och utnötta längre än så, och jag har snubblat på dem otaliga gånger, men eftersom jag gått i uppsägningsplaner ett tag har jag inte velat köpa nya. Jag har ju planerat att gå i kontorsklackar hädanefter =0)

Nu ryker de. Lite vemodigt, eftersom de ändå tjänstgjort så länge.

Jag slänger dem imorgon.