100:e inlägget idag! Har sedan ett par månader tillbaka, efter påtryckningar från en bekant från facebook, varit ganska ambitiös med inlägg och skrivit något flera gånger i veckan vilket resulterat att jag nu kan fira 100 bloggtexter. Är ju i mycket en periodare, så vi får se hur länge jag lyckas hålla detta bloggtempo uppe. Men vetskapen om att det finns några tappra där ute som besöker min lilla del av cybervärlden, är en extra morot att fortsätta skriva. Det är också skönt att ha någonstans att skriva av sig.
Jobbade sex timmar idag, hos en kund som jag hade i höstas men som efter årsskiftet övergick till någon annan assistent. Om jag inte får hoppa in extra imorgon, då jag har en tom dag i schemat, var detta min näst sista kund =0) Fyra timmar återstår på fredag, sedan är jag fri! Även om jag nu mentalt förberett mig för avslut, så har det inte känts verkligt än. Har ju jobbat på som vanligt med samma gamla städning som jag gjort de senaste fyra åren. Känner också lite vånda inför att bli arbetslös och en kanske rejäl sänkning av inkomstnivån de kommande månaderna. Men att fortsätta med skrubbningen har inte känts som ett alternativ heller någon gång sedan jag sade upp mig.
Var till en kund igår, som jag haft i flera år. Lyckades där krossa en kaffekanna dagen till ära. Det är en välbärgad familj, där han är direktör och hon är väldigt trevlig att prata med. Däremot har jag haft svårt för tonåringarna som bor i huset, som tycks springa där på luncher och som knappt säger hej till en. Möjligtvis riktiga rikemansfasoner. (Fast de tar av sig skorna innan de går in.) Och möjligtvis har dessa redan smittat av sig till yngstingen i familjen. För drygt ett år sedan när jag var där en eftermiddag och städade, kom minsta grabben hem från dagis med sin farmor/mormor. Han frågade irriterat varför jag använde hans mammas dammsugare. Jag förklarade att jag alltid använde den familjs dammsugare där jag städade och frågade vad han tyckte jag skulle göra istället, ta med mig min egen? Ja, det tyckte han. Men, sa jag, det blir lite svårt att ha med dammsugaren på cykeln. Då sa han, naturligtvis, att jag skulle ta med den i bilen. Jag har ingen bil, sa jag då. Och pojken frågade rakt ut, varför har jag inte det då, har jag inga pengar? Just denna sista fråga stack till lite, eftersom jag befunnit mig i en period under flera månader då jag just inte haft några pengar alls efter räkningarna. Nej, inte alla är födda med silversked i mun, ville jag säga till ungen, men då kom farmor/mormor in med repliken att inte alla människor har bil, och jag återgick till min städning.
Ibland brukar jag fundera, när jag träffar på sådana här gräddmosbarn, som dessutom är så upp över öronen dryga, att man vill ge dem en saftig käftsmäll, att behöver den här världen verkligen ytterligare sådana här personer, som tror att de är så jävla märkvärdiga för att deras fäder är direktörer och tjänar så in i helvete mycket pengar, som aldrig behövt leva på havregrynsgröt, som alltid fått sina materiella behov tillgodosedda och aldrig behövt sakna något, som ser ner på andra som inte haft samma lott i livet och som dessutom går och petar i deras skit. Och innan de kommit upp i den åldern att de vet att det finns mindre lyckligt lottade människor, växer upp i tron att alla har det lika bra som de själva, som växer upp i tron att det är det som är normalt.
När jag kommit hem från jobbet idag tittade jag på några avsnitt ur Värsta språket med Fredrik Lindström, från en dvd med några utvalda avsnitt som gick 2002-2003. Karln är ju ett geni. Oerhört kunnig inom sitt område och med sådan humor. Kunde inte låta bli att asgarva åt inslag där han föreställde en nyhetsankare på Aktuellt och med olika dialekter och extrema brytningar läser upp dagens nyheter, jag höll på att garva ihjäl mig =0)
Pratade en stund med Daniel också. Det börjar bli dags att kratta undan löv och rensa marken från kvistar och grenar som fallit ner under vintern. Vattennivån håller på att sjunka i brunnen när nu marken torkat upp. Det blir mer vår för varje dag som går nu, solen skiner från en blå himmel och vårbrisen fläktar så skönt. Har inte kravlat fram ur mitt vinteridé ännu, men för varje vecka blir klädesplaggen färre och tunnare. Det är fantastiskt att se förvandligen i naturen. Där snön låg tjock för en månad sedan, ligger nu marken bar. Och det är ljust till efter sju på kvällarna, känns inte alls länge sedan som det var kolmörkt kl. fyra på eftermiddagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar