Påsksöndag. Kom upp i hyfsad tid strax efter elva. Då hade Daniel redan gått upp och gjort i ordning frukost, precis som han gjort varje dag den här helgen... Känner mig lat som bara sover när han är uppe och fixar. Men förhoppningsvis kan jag kompensera det på annat sätt.
Har nu fått veta varför jag varit och är så trött jämt. Fick ett brev från husläkaren i veckan där resultatet av blodproverna hade visat att jag har en klar brist på B12, och även ligger lågt i järn och folsyra. Så doktorn ordinerade mig att ta B-vitamin- och järntabletter dagligen. Om två månader ska jag på återbesök och då ska förhoppningsvis värdena gått upp en bra bit. Har ju alltid varit medveten om att man som vegetarian/vegan löper större risk att få B12-brist, men har inte reflekterat över att jag själv skulle kunna få det. Har ju ätit fil och yoghurt till frukost bra länge, innan jag nyligen gick över till sojamjölk. Ägg, en annan B12-källa för oss som inte äter djurkroppar, äter jag inte heller särskilt mycket av då jag vet att även KRAV-ägg har sina brister i det att tuppkycklingarna kastas levande i avfallskvarnar (eftersom äggindustrin inte har nytta av dem). Och då jag inte är särskilt förtjust i tanken att ta en massa piller, så jag har inte ens reflekterat över att behöva ta vitamintabletter, även sedan jag mer och mer övergår till vegankost. Men nu ska jag alltså göra detta en tid för att se om jag blir piggare.(För er som inte vet finns B12 endast i mjölkprodukter, ägg och kött, som vegan måste man ta det i form av tillskott för att täcka behovet.)
I fredags blev det en långpromenad ut i skogen här i omgivningarna, där vi fick traska på stundom väldigt blöta och leriga grusvägar. Prutten blev ordentligt smutsig på både tassar och mage. Efter promenaden blev det maglagning och bakning under större delen av kvällen. Medan Daniel fixade Chow Mein gjorde jag i ordning den vegetariska smörgåstårtan inför lördagen, efter ett recept som D hittat på nätet. Vi hann också med att göra nougatglass och att baka en banankaka.
På fredagen släppte jag också ut katterna. Zack kom in ganska snart och lade sig för att sova, medan Måns satt och väntade på oss vid trappen när vi kom tillbaka från promenaden på sena eftermiddagen. Sent på natten sen stod de vid ytterdörren och ville ut, så jag släppte ut dem och tänkte att de kommer nog snart tillbaka igen. Under natten mot lördagen kom Måns tillbaka och blev insläppt i konungahytten.
På lördagsmorgonen släppte jag så ut Måns igen och därefter såg jag inte röken av dem på hela dagen. Blev lite smått orolig. Jag ställde fram lite mat och vatten på trappen innan vi tog en biltur upp till Norra Morsjön, där vår familj hade sommarstuga på 80-talet. Vi tog en promenad runt hela området och även om området i mycket var sig likt var det först lite svårt att känna igen vår stuga och tomten. Den var förändrad, tomten var mer trädbevuxen än vad jag minns den men annars såg det ut som det var samma färg som pappa målade den, brun och beige. Tyvärr kunde vi inte se särskilt mycket av stugan och gården, eftersom de ligger bortvända från vägen. Men det var lite nostalgiskt att se gamla barndomstrakter. Här lekte jag och brorsan i de enorma snövallarna som bildades efter att snön plogats bort från vägen, där vi byggde grottor och gångar. Vägen vi gick på kändes som barn mycket längre än den gjorde nu. Märkligt vad olika perspektiv man kan ha som barn och som vuxen.
Maten var orörd när vi kom tillbaka, katterna hade inte varit här medan vi var borta. Vi hjälptes åt att göra klar dekoreringen av smörgåstårtan innan vi åt. Det blev en stor tårta som jag trodde skulle krävas flera personer för att äta upp, men vi lyckades äta upp över halva tårtan med två munnar. Det var en riktigt god tårta och bilder kommer att komma upp här inom kort!
Efter maten gick jag så ut för att leta efter katterna. Jag ropade och rasslade med nycklarna, ett ljud som de känner igen hemifrån. Plötsligt såg jag så Måns komma på vägen som leder in i området. Och så såg jag en svart katt röra sig längs en gul stuga längre bort, där han spatserade på den hårda snön. Var inte säker på att det var Zack, katten såg så liten ut. Men när han väl lyckats ta sig upp på vägen, kände jag igen honom på hans röst. Vilken lättnad =0) Mina älskade grabbar var välbehållna. Men de var inte alls sugna på att gå hem. När jag gick emot Zack, hoppade han tillbaka ut på gräsmattan igen och jag fick snabbt bestämma mig för att gå och fånga honom innan han stack. Visst hade jag kunnat lämna dem där, jag visste ju var de var nu, men tänkte att om de får röra sig precis som de vill, kan det bli svårt att få tag på dem när jag verkligen måste. Vi måste ju åka hem till stan senast imorgon. Så jag bar en mycket motsträvig Zack medan Måns lunkade på efter oss. Måns är lättare att hantera och han känns mer lojal än Zack, och han följde också med ända in på Daniels grusgång. Jag skyndade mig att bära in Zack innan jag hämtade upp Måns. Snart låg de båda två på överslafen och mumsade i sig mat. Hungriga var de i alla fall. Inatt släppte jag inte ut dem, utan de fick finna sig i att bli burna till konungahytten för att sova där över natten. Imorse släppte jag så ut dem igen. Det känns bättre att de är ute dagtid än på natten.
Igår kröp Daniel och jag upp i sovhytten där D har sin DVD-spelare, och tittade på Braveheart. Daniel har pratat så mycket gott om denna film, och jag kände för att bli absorberad av något cinematiskt äventyr, så vi laddade upp med godis, chips, öl och must och kollade på William Wallaces frihetskamp för Skottland. En väldigt vacker film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar