Tisdag, lönedag för många. Redan i slutet av maj. Känner en ångest över att det går så fort så här års. En månad och sedan blir dagarna kortare igen. Nu är det snart höst, som pappa brukar säga.
Nu är det i alla fall klart med praktiken på länsstyrelsen. Börjar imorgon med inläsning av material hemma, eftersom min handledare är i Stockholm. Fick idag veta av min handläggare på arbetsförmedlingen att praktiken bara blir tre månader, till skillnad mot de sex månader som hon talat om tidigare. Hon sa att det inte framgått någonstans att det bara är utförsäkrade som får sex månaders praktik inom ramen för Lyftet och därmed är inte jag aktuell för den längre perioden. Känns inte så kul, tre månader är ju ingenting. Men jag börjar vänja mig vid att ingenting blir som jag väntat mig. Tre månader är trots allt bättre än inget alls. Eventuellt kan det bli förlängning med vanlig praktik (ej Lyft) senare. (Lyftet är regeringens satsning på att få arbetslösa akademiker ut på praktikplatser på diverse myndigheter runtom i landet. De som anordnar praktikplatser får hjälp med olika resurser under praktikperioden, såsom datorer.)
Den här månaden är det krasst med pengar eftersom de sju karensdagarna i början av a-kasseperioden gör sig gällande nu och jag får bara ersättning för tretton dagar. Daniel får rycka in och låna mig pengar så jag kan betala räkningar och köpa mat. Vi hade planer på att åka till Gotland i sommar men vi konstaterade i fredags att det blir alldeles för många tusenlappar som går åt till boende och resa med färja, då Daniel dessutom måste lägga ut för min räkning varje månad. Evelina ringde sent igår och frågade om det fanns möjlighet för Stefan att följa med, även om han just nu velade, och jag fick meddela att planerna lagts på is. Men hon var med på att vi åker nästa år istället, och då får vi vara ute i god tid, så att vi har fler valmöjligheter när det gäller boende och kanske kan komma lite billigare undan. Daniel och jag har istället börja prata om att åka till Birka en dag när det är vikingamarknad där, och till Zorn-muséet i Dalarna. Daniel gillar ju Zorn och jag skulle tycka det var kul att se lite av Dalarna på sommaren.
Var till socialen en dag i förra veckan för att ansöka om försörjningsstöd de kommande månaderna, eller så länge jag inte har jobb. Fick träffa en trevlig handläggare och överlämna kontouppgifter och skattedeklaration. Ärendet kommer att gå vidare till någon annan handläggare som skickar över ansökningspapper. Inom 14 dagar kommer jag att få komma på återbesök.
Imorgon har jag även tid hos en läkare på ångestmottagningen. Har ju tagit mina Paroxetin-tabletter i flera år nu, det har även gått ett par år sedan jag träffade en läkare där sist. Kommer att få ett nytt recept, men efter att de tabletterna är slut tror jag att jag vill pröva hur det är att vara utan medicinen ett tag. Det har varit skönt att slippa ångest och de värsta utslagen av tvångssyndromet medan jag tagit tabletterna, men vill nog pröva om jag klarar av att leva utan dem.
I helgen var vi hos Daniel hela högen, med katterna också med. Vi åkte i fredags och lördagen blev en lång underbar dag då vi faktiskt fick en del gjort. Vi klippte gräset för första gången i år, jag fick sätta mig på åkgräsklipparen och köra över den fortfarande våta gräsmattan, efter nattens ymniga regn. Gräset hade vuxit sig högt efter den senaste tidens omväxlande dagar med ömsom regn och ömsom sol. Gräsklippningen föregicks av att pumpen som hämtar upp sjövatten till trädgårdsslangen fixades i ordning inför sommaren. På kvällen grillade vi på gasolgrillen då Daniel glömt att köpa kol. Jag hade marinerat tofu, lök och champinjoner och Daniel grillade sina marinerade fläskfiléer. Till det åt vi hemgjord potatissallad och köpt tzatziki. Kvällen avslutades med pokerspel, som var mitt livs första. Jag fick smak för det och vi spelade tills vi inte orkade mer.
Måns och Zack var ute nästan hela helgen. Mot lördagkvällningen gick jag för att hämta dem och hittade Zack en bit bort. Sakta gick vi mot stugan, försökte få honom att följa med av egen vilja. Han följde med, men det skulle nosas och undersökas lite här och var. På grannens viltbacke dök sedan Måns huvud upp. Jag hade lyft Zack då det kom en bil, men han slet sig ur och trots rop och lockande med mat försvann båda killarna igen utan att de ätit kvällsmat. De syntes inte igen förrän på natten när jag gick upp mot toaletten vid läggdags. Det hade börjat regna och som två svarta skuggväsen satt de där i mörkret vid toalettrappen i skenet av lampan ovanför dörren. De verkade vilja komma in och jag försökte locka dem ner mot huvudstugan. Samtidigt kom Prutten ut från sovhytten och jagade skällande bort Zack som försvann bakom stugan. Måns fick jag med mig in och han fick sova i konungahytten, ensam. Mot morgonen släppte jag sedan ut honom igen.
På söndagen tog vi en långpromenad med Prutten i skogen. Jag kände fortfarande av den träningsvärk i låren som jag fick efter fredagens joggning, men det var skönt att promenera. Vi hade planer på att åka hem på söndagkvällen, men Zack höll sig borta och jag fick bara in Måns som sedan efter ett skrovmål låg och sov flera timmar på överslafen i lilla gästrummet. Efter maten gick jag ut för att leta efter Zack och fick så småningom syn på honom och bar med honom hem. Då var det dock så pass sent att vi sov över i stugan istället för att åka till stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar