Tillbaka efter ett par dagars lyxig vardagsflykt på Silja Serenade och i Helsingfors. Är trött som 17 så mitt skrivande kanske inte är det allra bästa. Kl. 17i fredags, på valborgsmässoafton, lämnade Daniel, Evelina och jag den gråtrista Värtahamnen och styrde österut. Vi inkvarterade oss i trebäddshytten i en korridor som visade sig hysa ett stort gäng unga finländare som var på retur från Stockholm. A-hytten och det liv som fördes utanför hyttdörren blev de två största och i stort sett enda minustecknen under resan, tror vi alla hade förväntat oss lite bättre standard i hytten och utgått från att ungdomarna skulle hålla till längre ner i B- och C-hytterna och att det skulle vara tyst och lugnt i vårt "kvarter".
Fredagen blev en riktig festkväll, som började med att vi åt underbart god mat på restaurangen där vi bokat bord. Det fanns en lovande buffé som blev vår förrätt och till huvudrätt tog Evelina och jag rödbetsgratäng med couscous, medan Daniel intog en köttslig rätt med potatisgratäng. Vi åt med stor njutning till ett läckert tyskt vin, medan vi såg de pampiga husen rada upp sig på öarna vi passerade. Efter middagen tog vi oss till nattklubben Atlantis där det blev en helkväll med ett husband som spelade allehanda covers, med en dragshow med Miss Divet som showade med dansare till svenska och finska hitlåtar och med mycket dans från vår sida. Daniel tog det lugnt med sina Lapin Kulta medan vi brudar festade loss på dansgolvet. Trots flera försök att få ner Mannen D på dansgolvet, förblev han orubblig. Det var en helgalen kväll à la gamla tider, då Eve och jag brukade gå ut på nattklubbarna i Västerås och sopa rent golven. Vid två-tiden slutade bandet att spela och vi hade också beslutat att lägga ner då, eftersom frukosten skulle serveras endast till kl. 10. Obegripligt hur man kan lägga frukosten så tidigt, samtidigt som nattklubben har öppet nästan in på småtimmarna. Men det var bara att bita i det småsura äpplet.
När mobilen började larma strax efter nio hade jag inte fått särskilt mycket sömn. Men det var bara att stiga upp och ta sig ner till frukostbuffén. Tröttheten var inte så betungande, tror jag fick energi av själva resan. Efter att våra magar fyllts och kroppsdelar rengjorts, tog vi oss ut i den blåsiga och vackra finska huvudstaden, som ömsom låg i dis, ömsom i ljus. Vi konstaterade snabbt att det verkade vara någon sorts fest då människor vi mötte hade sina studentmössor på huvudet och det vid marknaden gick folk med stora sjok ballonger att sälja till barn. Evelina kommenterade de finska maträtterna som såldes i många stånd, bl a grillade "muikkuja" - grillade småfiskar. Därefter tog vi oss till Senatstorget där det visade sig pågå någon sorts religiös kristen samling, med musik, tal och demonstration. "Suomi Jeesukselle" - Finland åt Jesus - stod det på en buss. På trappan upp till domkyrkan låg resterna av gårdagens stora studentfest med champagnekorkar, kapsyler och snören. Vi tog oss en titt i kyrkan, där vi beundrade den gigantiska orgeln och de stora vita och luftiga utrymmena.
Vi spankulerade vidare längs gator och över torg. Överallt märktes det att det varit fest dagen innan. Det låg skräp överallt. Vi spekulerade i om det bara kunde handla om valborgsmässoafton eller om det var något mer. När vi varit på turistbyrån och hämtat lite information om sevärdheter tog vi oss mot botaniska trädgården som låg vid Kaisaniemi, en stor park, där vi såg stora klungor studenter stå uppe på en kulle. Vi undrade vad allt detta var för något. Hade man vetat det här hade man ju tagit med sin studentmössa, som Daniel sa. Det hade ju varit kul, det finns ju inget liknande i Sverige.
Botaniska trädgården erbjöd ett flertal rum med olika växter för respektive klimatzon eller geografiska områden i olika delar av världen. Vi vandrade bland palmer, kaktusar, kaffeplantor, sällsynta och endemiska ö-arter, lotusblommor, aloe, bambu, bananträd, lavendel, enar och tusentals andra växter, vissa mer exotiska och underliga än andra, vissa gigantiska, andra mindre, en del taggiga, andra sammetsmjuka, många med enorma blad, andra med små. Fascinerande med alla märkliga växter som finns på andra kontinenter, alla arter som ger upphov till det vi konsumerar varje dag, såsom ris och kaffebönor. Blev fascinerad av att se mångfalden som finns i naturen, det var inte utan att jag tänkte på hur mycket vi har utrotat, hur nära vi är att utrota så mycket mer, hur vi borde vara rädda om allt liv som finns. Hur sköra och ovärderliga som växterna i sig själva är, hur skör och ovärderlig mångfalden är.
Besöket på botaniska följdes av intag av eftermiddagslunch på Mount Everest, en nepalesisk restaurang i hjärtat av stan. Menyn visade sig innehålla en hel sida med vegetariska rätter, så det var bara att kliva in. Jag hade svårt att välja någon rätt men till slut hade vi en varsin måltid. Innan det var dags att stiga på båten igen tog vi ett varv i kvarteren omkring, jag hade talat om Uspenskij-katedralen så vi gick förbi där innan vi rundade marknaden igen och promenerade till Silja-terminalen.
I Helsingfors mötte vi också flera tiggare, som bad om pengar. Det var alltid Daniel som tillfrågades, kanske för att han såg så proper ut och var den enda mannen i sällskapet. Han svarade då med att säga något på engelska om att han inte förstod finska. En gång var jag nära att rycka in och översätta, men hade ju då avslöjat mig. Jag hade inga pengar att ge. Tycker synd om hemlösa och tiggare, men litar inte på dem. Vänder oftast bara snabbt på huvudet och fortsätter gå. På färjan iakttog vi också något som kunde vara prostitution. Naturligtvis vet vi inte, men vissa saker kan inte förklaras på så många andra sätt. Så mycket tragik det finns bland oss. Vi som är lyckligare lottade orkar oftast inte bry oss och gör som jag, försöker ignorera så gott vi kan. Samtidigt tror jag inte att tiggare blir räddade av några enskilda euron. Hemlöshet, prostitution och tiggeri är så vittomspännande fenomen som förmodligen kräver enorma åtgärder, om de någonsin går att åtgärda och eliminera helt.
När vi kommit tillbaka till båten och hytten blev det en stunds slappande och från tax-freen hämtades chips, öl och fanta. Eve försökte lära sig finska genom att läsa i kryssningsprogrammet och jag var den stolta läraren. Hon och jag hade pratat om att ta oss till spa-avdelningen för att basta och bada bubbelpool, men tyvärr blev det lite för mycket långsamt häng i hytten och när vi väl tagit oss upp var det för sent att gå in. Vi fick dock veta att det på söndagsmorgonen skulle vara öppet och att det skulle var för halva priset, fyra euro. Snopna och lite besvikna gick vi ner igen. Lite slitna efter fredagens halabaloo, tog vi oss ändå samman och svidade om till festkläder. I spegeln i badrummet hade jag i det vita nakna ljuset skådat min fettiga torso, sett valkarna som hängde slappt vid sidan och naturligtvis den stora bulan mittpå som på sistone tyckts växa helt av egen kraft. Det var en kropp som jag inte kände igen mig i, en kropp som jag inte identifierade mig med och jag blev ånyo påmind om att jag måste ta ett seriöst och långsiktigt tag i mina mat- och motionsvanor. När jag drog på mig min festutstyrsel kände jag mig som Kikki Danielsson som klätt sig i korvskinn. Och bilderna som togs under helgen, visar en undertecknad som de flesta tror är gravid.
Efter en nattmacka och fika på ett kafé entrade vi återigen Atlantis strax före midnatt, då Miss Divet skulle dra igång med sin dragshow. Den här gången blev det en halvtimmeslång mim- och dansföreställning med internationella superstjärnor. Till min stora glädje var Daniel mer sugen på att dansa än på fredagen och vi snurrade loss och fulade oss på dansgolvet och dansade tryckare. Samma husband som kvällen innan höll igång resenärernas fötter med låtar som vi hade hört under gårdagen, liksom många många andra gånger på nattklubbar i Västerås och andra ställen. Men det finska bandet, där alla utom basisten turades om att sjunga, var duktiga och Evelina hade kvällen innan imponerats av bra finska låtar som de spelat.
Trött i benen satte vi oss så småningom ner och Evelina fick efter en stund sin egen tryckare när en svensk kille började prata med henne där hon satt. Snart var hon indragen i en grupp med yngre killar som var på jakt efter brudar att "umgås" med. Daniel och jag blev informerade om att killen som börjat prata med henne skulle gifta sig i juni och att han hade med sig yngre, något tjejovana, killar som behövde hjälp att ragga upp tjejer. Evelina rycktes med och det dök upp fler tjejer till den ring som bildats på dansgolvet. Daniel, som var lullig och kärlekskrank, och jag beslöt att lämna Atlantis och gå och lägga oss. Det blev inte många timmars sömn denna natt heller, och Eve dök inte upp förrän halv åtta på morgonen. Hon gick och åt frukost och tog sig till spaet på egen hand, allt för att hålla sig vaken och uppe. Det var ju snart dags att lämna fartyget som kommit tillbaka till Värtan och Stockholm.
Fler bilder kommer att komma upp på facebook.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar