Denna lilla blogg som jag startat innehåller texter om både det ena och det tredje, som en eventuell läsare kanske märker. Det är ett ställe för mig att samla mina tankar och funderingar om saker som berör mig. Ofta är det rena tyckanden, men jag försöker också att vara korrekt när det gäller rena fakta-aspekter.
Sedan en tid har jag mått sämre och känt mig tröttare och svagare än vanligt. Det är något som naturligtvis de flesta känner från tid till annan, och det är inte så att varje dag är lika tung. Att jag känner en brist på energi och vitalitet har att göra med flera olika saker, t ex att jag på många år inte haft en längre sammanhängande semester. Det senaste året har jag studerat och samtidigt jobbat extra, vilket gjort att jag aldrig känt mig helt ledig, inte ens under helgerna. Jag kämpar fortfarande med min sista uppsats så att den ska bli klar den här månaden och det får jag göra på kvällar och helger när jag inte jobbar. Dessutom är jag tidvis oändligt less på mitt nuvarande arbete, att städa, och det involverar också en irritation mot företaget och min arbetsledare som lovade mig 30 timmar per vecka efter semestern men som hittills bara mynnat upp i runt 20-25 timmar per vecka. Även om detta medger tid för mig att skriva uppsats och söka andra jobb, är det ekonomiskt inget mindre än en katastrof. De senaste månaderna har allt jag tjänat gått åt till att betala hyra och andra räkningar. CSN kräver in sina pengar inte en dag för sent. Jag får låna pengar av folk runt omkring mig för att kunna köpa mat. Det var månader sedan jag kunde gå på stan och göra ett spontaninköp. Jag bor själv och kan inte luta mig mot en eventuell partner, utan får förlita mig på mig själv för att saker ska gå runt.
Men man får också bli påhittig och försöka få in pengar på annat sätt när arbetsgivaren sviker. Man får sälja kursböcker och förhoppningsvis kan jag få en symaskin såld snart. Annars blir det nya telefonsamtal och böner om lån. Jag har nyligen klarat av att slutbetala ett tidigare lån som jag fick av mor min, men nu är jag istället skyldig 3500 kr till två goda vänner.
Vad skulle jag göra utan dessa räddande änglar?! (Jag har alltid minst en poäng med mitt skrivande och nu börjar jag närma mig poängen för det här inlägget.) När man går och skrapar i botten av tillvaron och man ser ingenstans på grund av allt som flyter upp under fötterna, kommer de fram, dessa ljusa figurer, som visar sig vara ens riktiga vänner. Vänner som har förmågan att lyfta upp en till nivåer dit solens strålar når och kanske till och med upp över vattenytan. De ställer upp med inte bara pengar utan framför allt med sitt sällskap och sitt goda humör, och blott genom att vara sig själva kan jag andas lättare en stund. Speciellt en person, en kvinna som är lite äldre än jag, har bekymrat sig för mitt välmående och gjort stora ansträngningar för att få mig på bättre humör. I fredags tog hon ut mig till en pub där hon bjöd på mat och avslappnat sällskap, och i söndags tog hon mig på utflykt till en gästgivargård i trakten där hon också bjöd på mat och dryck. Vilken sällsam själ hon är! Hon är generös och försöker peppa mig att söka jobb mer aktivt och spontant. Hon är dessutom världens bästa matte till sina två katter och har också vid flera tillfällen ställt upp som kattvakt åt mina små och stora älsklingar. Hon är verkligen mån om att både djur och människor ska må bra. Tack för att du finns!
Med detta sagt har jag på inget sätt glömt alla andra som försökt hjälpa mig på olika sätt, inte minst en dam som försökte ordna jobb åt mig på sin arbetsplats. Det blev inget sådant, men bara det att hon engagerade sig för min sak är jag oerhört tacksam för. Sådana människor växer inte på träd. Och alla andra i min själsliga närhet (även om vissa är geografiskt långt borta) känner jag också stor tacksamhet och värme gentemot. Utan alla dem skulle jag vara riktigt fattig. För jag är rik som begåvats med så omtänksamma, generösa och intelligenta vänner som jag har. Jag må vara ekonomiskt urholkad, men utan mina vänner (och mina söta fyrfota kattsambosar) skulle jag vara död.
Tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar