Statsminister Fredrik Reinfeldt besökte i veckan ett muslimskt slakteri i Stockholm där halalslakt diskuterades. En slutsats från mötet var, enligt tidningen VLT 2/9 s. 15, att köttdisken skulle "bli en brygga över kulturella och religiösa klyftor". Reinfeldt vill slå ett slag för att rättrogna muslimer ska ha rätt till kött från djur som slaktats enligt halal-traditioner i Sverige. Sverige är ett av de få länder där det fortfarande är förbjudet med s k halalslakt där djur slaktas utan bedövning. Enligt svenska hemsidor om denna slaktmetod, där djurets halspulsåder, mat- och luftstrupe skärs av i en enhetlig rörelse så att blodtillförseln till hjärnan avbryts, blir djuren naturligt bedövade och känner alltså ingen smärta. Vidare slaktas bara ett djur i taget så att inte andra djur ska bevittna dödandet och bli stressade. Kniven ska vara nyslipad och djuret ska behandlas med respekt och vänlighet. Slakten sker i Guds namn, Gud rättfärdigar slakten.
På de två hemsidor jag besökte ville man naturligtvis att halalslakt ska införas i Sverige och kanske försöker man blidka de som har invändningar mot slaktmetoden och som tycker att den är barbarisk. Man ifrågasätter om slakt med bedövning är bättre för djuren och om t ex den svenska älgjakten inte orsakar lidande.
Jag är själv vegetarian sedan många år och tycker att all slakt är vedervärdig. Jag är mer än väl medveten om bristerna i västvärldens industriella slaktmetoder, att djuren stressas både under sin tid på farmerna, under transport och inte minst under slakten. Jag är också emot all nöjesjakt, som inte är annat än slakt utan bedövning och som dessutom ofta sker från långt håll och där risken att skadskjuta djuret är stort. Skulle jag få bestämma skulle all slakt och jakt som inte ligger i djurens eget intresse förbjudas. De regler som finns för halalslakt har säkert ett gott syfte, men man undrar ju hur det är i verkligheten. Hur vet man att djuret inte känner smärta? Hur länge är djuret vid medvetande? Kan man tala om vänlighet och respekt samtidigt som man tar någon annans liv?
Jag hyser inga illusioner om att t ex den svenska älgjakten skulle vara skonsammare än halal. Men det betyder inte att jag tycker att halal ska införas i Sverige. Sverige ska inte följa de andra europeiska länderna utan vi ska gå före. Det vore ett stort steg bakåt i utvecklingen att införa en grym slaktmetod bara för att 400 000 muslimer vill äta sådant kött, i kulturens namn dessutom. Vi i Sverige brukar brösta upp oss med att vi har så bra djurskydd och världens bästa djurskyddslag. Verkligheten kan dock ofta vara en annan och jag tror inte att det generellt är bättre här än i något annat land. Men trots allt finns det många som kämpar för djurens rättigheter i ett samhälle där djurens röster drunkar i mediebruset och människors samveten och tallrikar.
Muslimerna värnar om sin rätt att äta kött från halalslaktade djur, för det tillhör deras kultur. Djuren har rätt till, eller borde åtminstone ha rätt till, sina egna kroppar och därmed slippa lidande. I konflikter som denna där djurens intressen står mot människors, är det ofta givet att det är de senare som drar det längsta strået. Det tycker också Reinfeldt, uppenbarligen. I hans vision vill han att muslimer och människor med andra trosuppfattningar ska samlas vid köttdisken. Jag har nog sällan hört något så dumt! Alla ska ha rätt att äta mat i enlighet med sin kultur. Han menar också att om man inte vill äta halal-kött får man äta något annat. Han har tydligen inte förstått att det är djurens väl och ve det handlar om, inte om vad var och en ska äta. Han är bara ytterligare en person som bara ser djur som objekt, objekt som finns till för människor, och därmed blir deras kött en sak att förtära precis som en persika eller en bit knäckebröd. Och det är farligt eftersom han är den som står som ledare för en hel befolkning.
Tänk att det ska vara sådan skillnad på människor och får, kor och andra djur som har oturen att födas som icke-homo-sapiens. Stoppar du en kniv i en människa, så att denne förblöder till döds, är det mord det handlar om oavsett motivet. Ond, fruktansvärd, död. Det är ingen kultur, det är barbari. Men när en kniv stoppas i ett får så att det förblöds och dör, då är det kultur. Ursäkta mig, men vari ligger det kulturella? Det är ju samma sak! Det är bara offren det är skillnad på. Det ena har fyra ben och päls, det andra har två ben och utan päls. Men båda är lika nog att kunna känna smärta och fruktan. För mig är det lika hemskt oavsett vem som råkar ut för det. Och det är lika illa om djuret dödas, eller ännu värre, bara skadas, av ett skott i skogen. Eller om det är en mus som dödas på ett laboratorium.
Man måste kunna diskutera och ifrågasätta kulturella traditioner, oavsett vilka som står bakom dem. Vi lägger oss gärna i andra s k kulturella traditioner när det handlar om människor som utsätts för dem, t ex hedersmord, omskärelse. Dessa kulturyttringar, om de kan kallas för det, försöker vi bekämpa här i Sverige, och då talas det inte någonstans om muslimernas eller andras rätt till sin kultur. Man ska inte få döda någon för att denna person eventuellt skadat sin familjs heder. Små flickor ska inte behöva utstå att deras underliv skärs med kniv.
Kulturyttringar som skadar andra ska bekämpas. Det ska inte spela någon roll om det är en människa eller ett icke-mänskligt djur som utsätts för det. Av samma anledning ska också tjurfäktningar, som är oerhört grymma och plågsamma för djuren, också bekämpas.
Det handlar inte om att alla ska omstöpas till västerländsk kultur. Gud bevare mig för det. Det handlar bara om allas rätt att slippa lidande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar