Sedan dess följer Kajsa Måns var han än går. När han är inne. För största delen av tiden är han ute på egna affärsresor. Men när jag ska hämta in Måns brukar Kajsa följa med nerför trappen till porten och om han kommer fram från någon buske, springer hon ofta ut och möter honom. Ibland kan hon stanna kvar ute och nosa omkring lite, se vad som händer, innan hon vänder nosen mot trappen igen och springer ikapp Måns. Hon pratar med sitt eget språk med kurrande ljud från halsen. Ibland är hon så ivrig när hon snurrar runt honom att hon ställer sig i vägen för honom - oavsiktligt - kanske för att hon söker bekräftelse - och han måste ta en omväg runt henne för att komma fram...
Kajsa äter alltid när Måns äter. Hon står bredvid honom och tillsammans äter de sina portioner. Då och då vänder Kajsa huvudet mot Måns för att kärleksfullt nosa på honom, innan hon återgår till sin mat. Hon kan också sitta och vänta tills Måns är klar med sin mat, i hopp om att han ska lämna en liten bit till henne. Kajsa får nämligen bara en speciell dietmat, som är anpassad för hennes njursjukdom. Men alla andras mat är alltid intressantare. Ofta sker detta när matte befinner sig i ett annat rum. När jag böjer mig ner för att ta bort den förbjudna maten som hon äter, hörs alltid ett morrande...
Bland det bästa Kajsa vet är att ligga och sova bredvid Måns. När han har slagit sig ner i en soffa, hoppar hon upp och lägger sig tätt intill. Det är ofta så jag ser dem, Måns som ligger och halvsover medan Kajsa ligger bredvid, till synes väldigt nöjd med situationen. Kajsa kan också ägna sig åt tvätt av sin kille, eller puffande med huvudet och kurrande, söka kontakt. Om Måns är på dåligt humör, går han till attack och bits. Detta svarar Kajsa på genom att klösa honom i ögonen och väsa. Ibland kan det bli riktigt tumultartat, då det slutar med att någon av dem springer iväg. Men ofta ligger de båda och sover, tätt tillsammans. Kajsa kan då ligga hopkrupen mellan Måns fram- och bakben där hon får plats perfekt. När Måns sedan sovit klart och hoppar ner från soffan, är inte Kajsa sen att följa efter.
Ibland händer det att Måns ligger och slöar i vardagsrummet när Kajsa är i köket, då hon ska ha mat. Medan jag håller på att lägga upp mat åt henne (och ev. andra katter) kan hon stå vid tröskeln och titta ut mot vardagsrummet, väntandes (hoppandes?) som om hon tänkte: "Kom då Måns, det är mat!" eller kanske "Kommer han då?". När han sedan har rest sig från slumret och makligt tar sig från vardagsrummet springer hon ivrigt honom till mötes och tillsammans kommer de sedan in i köket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar