fredag 10 oktober 2008

Förgiftade pengar

Är det någon som missat att vi har en global finanskris, kollapsande banker, krispaket, räntor, störtdykande börser och en konjunktur på väg ner i marknadsekonomins stinkande avträde? Själv känner jag mig så uppstoppad av denna vämjeliga gröt att jag bara vill spy på eländet. Jag brukar vilja följa nyheterna för att inte vara tappad helt bakom flötet, men nu undviker jag snarare nyheter, jag kan inte ta emot mer, jag orkar inte höra mer. Det tycks som det inte finns något annat i hela världen att rapportera om än denna finansvåparnas sorgliga baksmälla, som nu jag oskyldiga skattebetalare ska försöka bekosta med slantar jag hellre skulle lägga på annat och mer prekärt. Det är som jag läste någonstans, att spekulanternas vinster har privatiserats och förlusterna, som bevisas i dessa tider, har socialiserats. Politikerna rycker gladeligen in för att stödja finansens rygg när den sviktar. Jag säger bara, ptroo.

Icke desto mindre finner jag mig själv oroad för vad som nu kommer att hända med mina egna små finanser. Kunderna har hittills strömmat in i riklig mängd till företaget jag jobbar på, vilket betyder mer jobb, men man vet aldrig vad som händer. Hemstädning är kanske inte något som folk prioriterar när deras ekonomi kärvar. Lite ironiskt är det att jag önskar att de som har städning är de vars jobb står någorlunda stadigt även i deppiga konjunkturer. Det är ju oftast höga chefer, företagsledare, som snarare är de som avskedar än de som blir avskedade. I det här fallet måste jag tänka lite själviskt. Och går det att undvika att bli oroad, när vartannat ord som sägs på radio och i tv är oro?

Så finner man sig själv nästan ivägsvept av denna våg som nu forsar med sitt svarta vatten genom världens - jag hatar ordet - marknader, och befläckar allt den kommer i beröring med. Jag klamrar mig fast vid det jag kan klamra mig fast vid och tackar mig själv att jag inte har bolån med räntor som riskerar att glupskt äta upp tusenlapparna på kontot. Jag hoppas att jag klarar mig men hädanefter blir det finanskriser, börsras och marknader i små, små doser. För jag hatar att spy.

Inga kommentarer: