Idag har jag varit hos pappa. Vi bor i olika städer så vi ses inte så ofta, men vi brukar höras per telefon då och då. Det var Fars dag för en vecka sedan, men då jag var bortrest under förra helgen kunde jag inte besöka honom då. Jag kan tycka att det här med Mors dag och Fars dag och andra bemärkta dagar är kommersiella påhitt, ett sätt för affärsmännen att tjäna pengar på, men ändå kan jag tycka att det också kan vara ett bra sätt att träffa sina föräldrar.
När jag ringde far i veckan och pratade med honom sa han att jag inte behövde köpa något, att jag bara skulle komma. Det kändes lite som en lättnad, jag brukar tycka det är svårt att hitta på saker att köpa. Det viktigaste är ju trots allt att man träffas. Sagt och gjort, jag bokade tågresa och hade endast med mig ett kort (som jag köpte innan jag pratat med honom).
Våra eftermiddagar tillsammans brukar följa samma lugna mönster. Jag brukar åka samma tåg till staden där han bor (en resa som tar ca en halvtimme) vid halv tolv, vilket innebär att jag brukar ringa på hans dörr strax efter halv ett. Då har jag gått ca 25 minuter från stationen. Jag slår mig ner i hans soffa, där han oftast sitter och tittar på någon sportkanal. Vi tittar på tv, pratar. Pappa brukar zappa mellan kanalerna ibland, och sportkanalerna kan varvas med den finska kanalen. Efter en stund är det dags för fika då pappa brygger kaffe och lägger upp fikabröd, det brukar vara flera olika sorter som han köpt från affären. Vi fikar i köket, och jag brukar fråga om saker från förr i tiden, hans föräldrar, hur det var när han växte upp på landet i Finland på femtio-sextiotalen. Ofta kan det blir två-tre koppar som intas vilket för min del brukar resultera i en rastlös känsla och lite magknip. Men jag har svårt att säga nej.
Efter fikat går vi tillbaka till vardagsrummet, ofta för att se hur det gått i någon tävling som pågår, det kan vara tennis, Tour de France på cykel, alpina tävlingar, Formel 1, eller något annat. Det finns alltid sport att titta på. Sport brukar inte väcka mitt intresse vanligtvis och hemma är jag snabb att byta kanal när ämnet tar plats i rutan. Men hos pappa kan mitt isberg smälta några droppar, då pappa ändå har koll på rätt mycket som händer i sportvärlden och berättar olika intressanta saker om personer som tävlar. Jag är verkligen inte omöjlig. Eller rättare sagt, jag har nog inte så mycket val.
Efter ett par timmar är det dags att äta, och pappa har alltid köpt något vegetariskt som jag kan äta. Pappa själv är ganska jordnära i sin kosthållning, det blir potatis, fisk eller kanske något kött, och det händer också att det blir över av det jag äter. Han skulle själv aldrig bli vegetarian, och han kan vara nog så skeptisk till olika inslag i det vegetariska köket, men han prövar ändå och ofta tycker han att det ändå går att äta. Idag värmde vi upp vegetarisk pyttipanna, som förutom grönsaker även innehöll ananas. Han åt en del av pyttipannan, tyckte att det var starkt och "man fick ju efterrätt på samma gång" apropå sötman i maten... Pappa är verkligen inte omöjlig. Försiktig, ironisk, men verkligen inte omöjlig.
När vi äter finns det alltid bröd att ta till, och grönsaker som pappa har skurit upp. Jag behöver aldrig gå hungrig från pappa, det kan jag alltid vara säker på. Snarare motsatsen. Han brukar alltid mana mig till att äta bröd (och äter jag inte är jag som svenskar som inte äter något bröd till maten) och av grönsakerna blir det alltid mer än hälften kvar som jag också till slut får äta, då han alltid har någon orsak till varför det är jag och inte han som ska äta upp dem. Varje måltid vi har brukar han prata om det nyttiga med ett visst margarinmärke, det nyttiga med en viss grönsak eller frukt, hur t ex en viss ost är billigare än andra ostar, ett visst sorts bröd som är bättre än andra bröd. Idag berättade jag att jag har börjat äta rågflingegröt på kvällarna när jag kommer hem från jobbet, och då svarade pappa med att det bästa är att äta havregrynsgröt, för havre är det nyttigaste sädesslaget och "äter jag havregrynsgröt på morgonen?". Nej, svarade jag, man jag köper ibland havrebröd. Idag fick jag också veta en del om äpplen, att de är den nyttigaste frukten, och att äter man ett äpple om dagen behöver man inte äta annan frukt. Han har ätit ett äpple om dagen i flera år. Äpplen är bra för lungornas funktion, det finns ingen annan frukt som hjälper lungorna som äpplen gör. Jag sa att det finns ju inte mycket c-vitaminer i äpplen, men "det finns ju c-vitaminer i så mycket annat" så det behöver man inte tänka på. Jag sa att man hör ju överallt hur man ska äta ett halvt kilo frukt och grönt varje dag, men det gav pappa inte så mycket för. Bara man äter sitt äpple varje dag, är det bra.
Ofta äter pappa upp maten snabbare än jag och jag får sitta själv kvar i köket och äta upp alla grönsaker utöver den mat jag redan har. Jag brukar göra det ganska lydigt. Proppmätt går jag sedan tillbaka till vardagsrummet igen. Ibland zappar pappa till text-tv och kollar de senaste nyheterna. Ibland kan vi prata runt något som hänt.
Det finns en grill och servering på andra sidan gatan där pappa bor, och det brukar bli en liten avhandling varje gång över köpmönstren hos folk som kommer till grillen för att köpa sig en måltid. Pappa berättar då att man märker när folk har fått lön och när det börjar närmar sig lönedag. Dagarna efter löneutbetalningen brukar det finnas mycket folk som ska ha mat från grillen, idag berättade han t ex att en del kan ha "en sån här hög med kartonger när de går därifrån", medan från ca veckan före lönen är det inte många som köper mat alls, "för då har folk gjort slut på pengarna". Själv tycker jag både människors snabbmatsköpmönstser och pappa själv är intressanta fenomen.
Redan i somras berättade pappa att han köpt kattmat till mina katter när han var på semester i Östersundstrakten. Av olika anledningar har han inte kunnat ge påsarna till mig förrän idag. Det var två 1,25 kg Whiskas torrfoder som låg i kassen. Där låg också något jag inte visste om att han köpt, något av tyg som såg vackert ut. Det var ett blommigt förkläde med volanger, väldigt fint. Jag tyckte det var gulligt av pappa att ha köpt dessa saker till mig. Sedan fick jag också en diskborste och kökstrasor av märket Frida som han köpt billigt någonstans.
Det är sådana här små saker som jag tror pappa gör för att visa att han tycker om mig. I vår familj är jag inte van med att man öppet visar känslor som kärlek till varandra, utan jag har lärt mig att de signalerna kommer i andra former och det gäller att kunna fånga upp dem och ta vara på dem. Inte bara i form av små materiella presenter, men även i saker som pappa säger eller gör; att han hör av sig utan särskild anledning, att han prövar vegetarisk mat istället för att helt förkasta den före prövning, att jag ska höra av mig när jag kommit hem efter att jag besökt honom. I andra familjer kan folk kramas och säga att man tycker om varandra, men i vår familj har det aldrig varit så. Därför minns jag de gånger då det hänt något exceptionellt på den emotionella sidan, som när pappa hade köpt ett halsband åt mig när jag var barn och satte den runt min hals. Jag minns hur pappa stod nära framför mig, och att han log när han fäste kedjan bakom nacken.
När vi sedan ätit brukar det vara någon timme kvar innan det är dags för mig att åka hem med tåget. Pappa brukar alltid skjutsa mig till tågstationen. Ibland är vi sent ute så jag får springa till perrongen, och i somras kom jag precis när tåget började rulla iväg. Det var bara att ringa till pappa igen, som fick skjutsa mig hem. Därför var vi noga idag med att komma iväg i tid, men vad vi inte var förberedda på var att det blivit minusgrader och det regn och snö som fallit några timmar tidigare nu frusit till is på vindrutan och efter en svordom fick pappa skrapa fönsterrutan innan vi kom iväg.
Vi kom ändå i god tid till stationen och jag kom hem med tåget som planerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar