Det har gått en tid sedan jag skrev sist. Det är mycket man (jag) borde göra, men man (jag) låter det ligga under mig. Men nu känns det ok att skriva lite igen. Vid foten av alla tunga skyskrapor kallade Skulder, Avbetalningar, Räkningar, Utgifter, Arbete, som kastar sina kompakta skuggor över ens gator kan man känna sig väldigt liten och det är inte ofta man kan se hela solen. Men ibland sipprar det ner små magiska strålar ända ner till marken, ner till ens hungriga själ, om man är öppen för dem. I detta lilla inlägg tänkte jag dela med mig av några sådana jag upplevt den senaste tiden.
Jag hade varit på årsmöte igår med Djurens rätt och kom hem på kvällen. I köket skjuter Bagheera upp som vanligt som ett skott upp på bordet och tittar på mig med sina stora tefatsögon. Jag brukar då ställa en tallrik med torrfoder så han kan äta, eller så pratar och skojar jag med honom. Ibland lyfter jag upp honom för att han ska bli van med att bli upplyft och sitta i en människofamn, för att han ska upptäcka att det inte behöver vara så farligt, och kanske till och med tycka att det är ganska varmt och mysigt. Vanligtvis brukar han vid dessa tillfällen slingra och åla sig, han vet helt enkelt inte hur man sitter i en människas famn, en sådan verkar så skrämmande och främmande och konstig. Speciellt obehagligt tycker han att det är med ansikten om de kommer för nära hans. Då vill han fly på en gång. Men igår lyfte jag upp honom och höll honom som ett litet barn med hans huvud mot min vänstra axel. Då behövde han inte se mitt ansikte och han satt där alldeles stilla medan han andades och spann. Han tyckte nog det var rätt mysigt... Jag själv tyckte det var något så sällsamt magiskt. För första gången kände jag en otroligt kärleksfull närhet till denna katt. Vi var en enhet. Det var en stund av magi. Och vi hade en sådan stund imorse också....
Andra saker som gett mig magi är
'Anna Ternheim: The Damaged Ones (låt på hennes nyaste skiva.) Magiska ljud, rytmer, som jag inte hört förut. Vilket dock kan sägas om många andra av hennes låtar...
'Out of Africa, film med Meryl Streep och Robert Redford. Mäktiga bilder, den eviga konflikten mellan kärlek och frihet skildrad i perfekta dialoger, scenerier...
'Fröken Smillas känsla för snö, av Peter Hoeg. Vilket språk, vilka metaforer, vilket igenkännande...
På tal om danskar, fick jag göra bekantskap med en filosof och författare vid namn Martinus via en äldre man som jag träffade på en kurs förra helgen. Denne äldre man och jag satt i ett flera timmar långt samtal och han berättade om denne filosofs syn på världens gång och livets mysterium. Både samtalet, mötet med denne äldre man och Martinus kosmologi blev tillsammans något av ett överjordiskt möte och efteråt tog det en stund att ta sig ner till den fysiska verkligheten igen. Ingenting som den äldre mannen berättade kändes främmande, eftersom jag själv funderat mycket i de banor som Martinus skrivit om. Men det var stora saker, enorma saker, långt bortom de alldagliga spörsmålen och kanske lite för svåra att beskriva här. Men den som vill kan hitta mer information om Martinus kosmologi på nätet.
Jag kravlar vidare i den ekonomiska katastrofens dy.... för där borta någonstans finns en bättre värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar