Hem, vita hem

Tidningarna sväller över av inredningsreportage. Den ena efter den andra får äran att visa upp sina vackra, omsorgsfullt och noga planerade hem i tidningarnas bostadsdel. Jag undrar ibland om det är det enda folk gör på sin fritid, kammar igenom inredningsaffär efter inredningsaffär i jakt på den perfekta kombinationen av möbler, textilier, detaljer som sätter pricken över iet, som de sedan stolta kan låta fotograferas och beskrivas i diverse magasin.

Det jag slås av är hur många som omger sig med vitt. Väggpaneler, gardiner, stolar, bord, duschdraperier, kuddar, sängar, allt är vitt. Visst kan vitt vara slående, vackert, men det finns väl en gräns?? Längtar folk inte efter färg? Jag tittar på bilderna från vardagsrum, kök, badrum, och letar desperat efter färgklickar och hittar som bäst någonting grått i sängöverkastet. Hjälp! Jag förgås! Jag kan inte simma i så mycket vitt!

Drabbades själv en gång av denna vita feber och önskade mig vita gardiner i julklapp. Hängde upp dessa i vardagsrummets två fönster men jag är osäker på om jag var helt nöjd med resultatet. Efter en tid kändes det som att något hade stoppats i halsen på mig och jag började återigen desperat längta efter färg, rött, rött, och gud vad ljuvligt! Så jag införskaffade mig vinröda gardiner från ikea och de hänger kvar än idag. Medan andra tycks finna sin ro i vita världar, sjunker jag mjukt och kärleksfullt ner i min röda, blåa, gröna värld.

Och sen är det det här med "stilrent". Det ska ju vara så medelklassrent och så jävla noga balanserat. Inget onödigt krafs, ingen oplanerad röra. Det är så jävla tråkigt! Jag slår minsann ett slag för röran, den skapliga röran som gör ett hem mysigt, ombonat, varmt och mänskligt (och djurvänligt). Jag tycker om lite röra, lite damm, en trivsam oordning. böcker, papper, urdruckna kaffekoppar, smulor i soffan, katter som sover på bordet. Jajamän. Det kanske inte skulle klassas som medveten inredning. Soffhörn som blivit nerrivna av tiotals kattassar och kräkfläckar på mattan i vardagsrummet kanske inte är något att visa upp i fina inredningsreportage. Det skulle i så fall hamna i en s k "före" bild. Men grejen är att det förmodligen inte skulle bli någon "efter" bild, för jag skulle inte låta någonting förändras. Framför allt inte efter inrådan av någon s k inredningsexpert.

Ack, hem, kära hem. Hos mig blir det aldrig vitt.
här är det bara murrigt och mysigt och väldigt stilorent. precis som jag vill ha det.