Lördag förmiddag. Läser gamla inlägg om Kajsa och tårarna kommer fram. När jag tittar på bilder på henne kan jag minnas hennes utstrålning, känna hennes personlighet. Nu är det snart en månad sedan hon dog och begravdes. Här hemma har det skett en del förändringar, men inuti lever Kajsa kvar. Sörjer också katten Louie, som så plötsligt fick lämna livet i måndags. Han opererades för sina tarmproblem, när veterinärerna fick se knölen som de tidigare sett på röntgenbilder. Det var troligen en tumör, och Gunnel ringdes upp. Hur skulle de göra? Skulle man ta prover skulle det ta två veckor innan man fick svaret, eller skulle han få dö? Louie hade ju redan under några dagar varken ätit eller bajsat. Gunnel fick ta beslutet att låta den snälle, rädde och vackre Louie somna in, han var ju redan sövd så det var bara att ge honom en extra dos narkosmedel.
Men livet fortsätter, som det alltid gör, på något sätt. Här hemma finns Tessan som väntar barn och Gunnel har sina två yngsta katter kvar, Felin och Frida. Och så naturligtvis mina två maffiga och totalt underbara killar Måns och Zack.
Men för att jag inte ska halka in på katter igen, passar jag på att publicera de sötaste bilderna på Daniel och Prutten. Är de inte det sötaste man sett?? De värmer en frusen finska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar