Lördag tio över tolv. Zack ligger och vilar sig i soffan och Måns är ute. Bagheera är fortfarande försvunnen. Måns har haft ett dygns tvångsvila i lägenheten, då han igår morse kom linkandes hem efter att ha varit borta två dagar i sträck och försatt sin matte i oro. Först trodde jag att han trampat på någon glasskärva med sin högra framtass, men såg inget sådant i tassen. Sedan upptäckte jag att benet var svullet och kände försiktigt på det och Måns grimaserade. Blev orolig för att det var brutet men såg sedan att han ändå stödde sig lite på benet när han gick. Imorse såg jag att svullnaden gått ner och han gick nästan normalt, så då fick min store gosse gå ut igen. Som han väntat!
Sedan i tisdags bor här en liten skygg kattdam som jag döpt till Tessan. Hon kom hit efter att ha infångats hos damen i Sundsbron, som var säker på att katten hon matat ute var Bagheera. Daniel fick rycka ut då jag fått samtalet att katten nu var infångad i transportburen och åka hela vägen till Västerås för att lämna den hos mig. Vilken hjälte han är! (puss) Men jag hade en känsla av att det inte var Bagheera och såg det direkt när jag tittade på de förskrämda ögonen hos katten som satt i buren. Men det är ju ett liv det också och det verkar som hon inte haft ett hem på ett bra tag. Visste först inte om det var en han eller hon, men i onsdags flydde hon i panik uppför persiennerna i sovrummet och satte sig på gardinstången. Då såg jag en stor mage och svullna bröst. Det är en hona som väntar smått.
Tog kontakt med Gunnel som själv nyligen fått kontakt med eldsjälar i Örebro som rycker ut och räddar hemlösa och förvildade katter och bad henne fråga dem om de inte kunde ta emot den här lilla tösen. Men på katthemmet är det fullt. Å andra sidan brukar inte nyinfångade katter placeras på katthemmet, utan får komma till akuthem först. Hursomhaver, jag har nu beställt tid för kastrering i kombination med abort, vaccination och id-märkning hos Djurdoktorn. Innan var jag dock väldigt tveksam till om abort var det rätta att göra, då jag tänkte att katten kanske kommer att må väldigt dåligt då hon nu kanske känner glädje över att få bli mamma och sedan tar man bara bort dem utan att hon får uppleva mammalyckan. Men Lise-Lotte menade att katter inte sörjer på det sättet, de blir brunstiga direkt efter en förlossning så det går bra att ta bort fostren. Jag får lita på det. För sen finns ju den aspekten att föder hon ungarna, blir dessa snart stora katter som måste omplaceras någonstans, i en värld som redan är full av oönskade katter som far illa på olika sätt. Och då kommer den oron över vad som kommer hända med de nya liven istället. Ibland måste man välja mellan två svåra och var för sig icke-lockande alternativ. Rent själviskt kände jag att det skulle vara kul att få uppleva en kattfödsel och se alldeles nyfödda söta små kattungar utvecklas och växa. Men sådant får man förpassa till bakhuvudet.
Det händer sannerligen någonting nästan hela tiden numera. I veckan var Daniel och jag och tittade på en begagnad dubbelsäng som Daniel hittat på blocket. Den såg jättefin ut med fräscha madrasser och stomme och snygga sängbord. Det ska bli så SKÖÖÖÖÖNT att få en ny större säng med plats för alla att sova i! Igår var jag och inhandlade lite nya kuddar och underlakan för en 160 cm madrass - helt otroligt. Vid 36 års ålder får jag äntligen min första dubbelsäng!! Helt fantastiskt är det.
Med ankomsten av denna nya efterlängtade möbel ska jag samtidigt passa på att göra mig av med gamla som jag inte vill ha kvar. Databordet ryker, liksom tv-möbeln och det gamla IKEA-köksbordet som jag köpte -93 till min första egna lägenhet. Istället ska skrivbordet in till vardagsrummet där datorn ska stå och katternas liggbord ska bli köksbord. Katterna ligger inte så mycket på det i alla fall, det var mest Kajsa som låg där de sista månaderna. Det är ett bord som jag fick av Gunnel för ett tag sedan. Känner att det ska bli skönt med lite mer utrymme här inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar