Har ikväll upptäckt SR's poddradio och programmet Klotet med massor av intressanta vetenskapligt anknutna ämnen. Jag har lyssnat på program om svår torka i Kina, etanolens vara eller inte vara ett klimatvänligt alternativ till bensin, uttömningen av världshavens stora matfiskar, såsom blåfenad tonfisk, som värstinglandet Japan och andra länder får fortsätta fiska trots att bara 15 procent av bestånden är kvar. Blåfenad tonfisk är rena guldgruvan för japanerna, som köper 80 procent av den totala fångstsen, där en enda fisk kan inbringa 1 miljon svenska riksdaler, just för att den är så sällsynt. Tonfisken blir till lyxig sushi eller fryses in i väntan på att fisken ska bli ännu mer sällsynt då den kan ge ännu mer mammon. Undrar just hur mycket den allra sista tonfisken kan ge? Tio miljoner? Dollar?
I Qatar hölls nyligen ett möte där länder anslutna till CITES-konventionen (som reglerar världshandeln med utrotningshotade djur- och växtarter) diskuterade handeln med hajfenor, blåfenad tonfisk, isbjörnar, afrikanska elefanter, bergsgorillor och deras olika kroppsdelar som gjuter allt större hål i jordens marina och terrestiella ekosystem (och innebär ett svårt lidande för de individuella djuren som överlever) samtidigt som de fyller plånböcker med pengar och magar med lyxmat. Resultatet blev mycket magert för djurens och djurvännernas del. Det blev inget förbud mot handeln med hajfenor, inget förbud mot handeln med blåfenad tonfisk, inget skydd av bergsgorillan eller isbjörnen. Däremot får elfenben fortfarande inte säljas, ett förbud som Tanzania och Zambia ville upphäva.
Många andra djur som jagats till utrotningens gräns, är också ständiga förlorare i kampen mot de mycket kortsiktiga, och mycket mäktiga, ekonomiska intressena. Den illegala handeln med utrotningshotade djur är lukrativ och omsätter så mycket pengar världen över att den bara slås av den illegala handeln med vapen och knark. Tigerben, hajfenor, tonfiskkött, apkött och elefanternas tänder är varor på en ögonlös och hjärtlös marknad. Det är märkligt att något så trivialt som pengar och vinster väger tyngre än en hel arts överlevnad, att något så dött som pengar är viktigare att ta hänsyn till än levande väsen. Det säger så mycket om hur politiken och vetenskapen förlorat mot finansens svarta grin. Det skulle förvåna mig om det finns några blåfenade tonfiskar, isbjörnar, tigrar eller afrikanska bergsgorillor kvar när dagens barn blivit vuxna. Om en generation kommer alla dessa magnifika djur existera endast i översikter över utdöda arter, eller möjligtvis kommer enstaka exemplar av bergsgorillan sitta på Kolmårdens djurpark och käka bananer till de utländska turisternas förundran. Kanske kommer en konserverad hajfena finnas till beskådan i en kameraövervakad glasmonter på något naturhistoriskt museum i London. Eller i Hong Kong. Bara dit anländer något i stil med tio miljoner kilo hajfenor årligen. De äts och blir till smink och medicin. Det är fenor från miljontals hajar som slängs tillbaka levande i vattnet där de möter en säker, utdragn och plågsam död.
Jag vet inte vad jag ska tycka, egentligen. När jag hör om de deprimerande nyheterna om mötet i Qatar, blir jag just deprimerad. Men jag känner också en allt djupare hopplöshet, en vanmakt, en apati. Något mer än pessimism. Likaså när jag hör om så mycket annat elände som människan ligger bakom. Förr hade jag nog mer häftiga reaktioner och engagerade mig i frågorna. Skrev insändare, brev och mail. Det gör jag i viss mån fortfarande. Men alltmer tänker jag: utrota djuren, för fan. Sug ut varenda yen, dollar och euro som det går ur varje levande väsen som haft olyckan att födas till den här jämmerliga planeten. Låt jorden värmas upp 100 grader, så att alla isbjörnar och sälar dör ut, så finns det inga fler sälungar att slå ihjäl, så att råttorna kan ta över världen. Låt japanerna och kineserna dinera bort hajarna ur haven. Låt de rika få sina diamanter och pärlor och guld. Hugg ner regnskogarna, för i helvete. Bygg ut kärnkraften, för bövelen. Skjut ner den sista tigern så att kineserna får sin potenshöjande medicin, för vad ska de göra sen? Töm haven på fiskar, sköldpaddor, valar och koraller. De är ju värdelösa så länge de går och skräpar i haven som levande varelser. Skapade inte Gud naturen och dess miljarder resurser för oss människor att roffa åt oss av???
Apropå kött. Läste i SvD idag att det på kort tid har upptäckts tre nya fall av köttallergi i Sverige, något som är väldigt ovanligt. Nu ska de ta reda på hur detta kommer sig. Jag bara skrattar. Det här är ju underbara nyheter! Det vore ju fantastiskt om denna nya utveckling håller i sig. Tänk, då skulle vi kanske till och med rädda jorden och klimatet och djuren skulle gå fria!
Träffade Alexandra igår på en snabb lunch på pizzerian Cupido på Djuphamnsvägen. Gå inte dit, är min varma rekommendation! Äcklig varm gammal sallad som låg på botten av metallbyttan, urusel service och tråkig miljö. En trist kontrast till min favorit Amore på stan. Men det var trevligt att träffa Alex, som jag tyckte verkade gladare och mycket mer avslappnad än jag kan minnas att hon varit på mycket länge. Vi lunchade medan jag hade ett par maskiner med tvätt gåendes i tvättstugan. Fick lov att ta en tid kl. 11-14 igår, trots att jag jobbade till halv ett, eftersom jag missade tiden jag hade i onsdags. Det hade gått två veckor sedan jag tvättade sist, så vår planerade lunch på stan fick alltså flyttas till Stohagen. Men trevligt blev det i alla fall.
Senare på eftermiddagen kom Daniel efter jobbet, mycket kärlekskrank och oemotståndlig! Känner mig ibland så lycklig att all lycka inte ryms inom mig. Alla drömmar om kärlek som jag någonsin haft besannas nu och det är väldigt svårt att ta in... Efter inhandling av fikabröd på Sjöhagen åkte vi till åkeriet och fixade redovisningen för den här månaden. Börjar få någon slags känsla för hur man arbetar med ett företags löpande redovisning och de olika ingående momenten.
Idag jobbade jag tillsammans med en helt ny tjej på företaget, hon började idag, vilket jag inte alls var beredd på. Så det blev att förklara både hur jag brukar städa själva huset (sex timmar) och hur man använder de olika trasorna, hur man städar ett badrum och kök osv. Jag hade fått information om att det skulle komma en ny tjej, men jag visste inte att hon var SÅ ny. Nya assistenter brukar ju gå med en av de gamla rävarna, som handleder och visar hur vi jobbar. Men men, det gick ju bra och det var en trevlig tjej som jobbade bra. Vi blev klara efter ca fyra timmar, så det var inte illa. Nu känns det verkligen som att det är på sluttampen. Schemat för nästa vecka visade tomma dagar för onsdag och torsdag, så det är bara tre kunder och tre arbetsdagar kvar.
När jag satt och åt mina mackor hos kunden, ringde Poolia! Många ansökningsbrev tycks ha gett lite frukt. Personen som ringde ställde frågor om mitt jobb som ekonomiassistent på åkeriet, vad jag kan och vill göra, när jag kan börja osv. Det var inte för något speciellt uppdrag som jag sökt, utan mer allmänt. Blev lite full i skratt när hon efter varje svar jag gav svarade Härligt! Var inte beredd på alla frågor och kanske blev inte alla svar så bra heller, men jag hoppas på något uppdrag i alla fall. Men det handlar ju om att ta sig igenom nålsögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar