Idag är det måndag och jag känner av en förkylning i näshålan och huvudet. Verkar komma från Daniel som var förkyld förra veckan. Det är molnigt och jag har tagit en lugn dag. I fredags var vi på examenshögtid, Daniel och jag, i Eskilstuna. Vi kom en stund för sent till Aula Collegium där högtiden hölls och för min del blev tillställning något förvirrad i fråga om den diplomutdelning som genomfördes sedan stipendiaterna fått sina stipendier och tackats av. Examenstagarna visade sig vara många och längst fram nedanför stolarna stod rektorn som tackade och lyckönskade alla personligen. Den främsta raden skulle börja och en kö uppstod vid sidotrapporna ner mot "scenen". För varje student som fick sitt tack av rektorn sades dennes namn och foto togs. Jag ställde mig helt sonika någonstans i kön och efter en stund kom jag underfund med att jag saknade något som de andra hade. Satte mig konfunderad vid Daniel igen och vi diskuterade vilken slags ordning alla följde och hur personerna som skötte avtackningen visste namnet på examenstagarna. Jag satt där och funderade om jag skulle bli dragen diplomet vid näsan, Daniel som hade tagit ledigt från jobbet för att följa med mig hit. Till slut gick han ut för att leta reda på info och kom tillbaka med mitt diplom, där namnet stod prydligt. Det var således detta som man skulle ha med sig till avtackningsmomentet! Så blir det när man blir försenad...
Apropå försenad. Jag har i helgen avgett ett nytt löfte som ska sätta stopp för mina ständiga förseningar till möten med pojkvän, kompisar och annat där en viss tid behöver hållas. De flesta av er som läser den här bloggen vet hur jag brukar anlända med andan i halsen då jag missat den avtalade tiden med råge. Dessa ständiga tillfällen med dåligt samvete och stressfyllda färder till möten ska nu bli minnen blott. Det är en dålig stil som jag inte själv skulle uppskatta att bli utsatt för. Varför har jag då kommit till den här punkten först nu? Jag har ju ändå pysslat med denna dåliga stil i åratal och irriterat många personer oräkneliga gånger. Kanske behövde jag den tillsägelse jag fick av Daniel i lördags när jag anlände till stugan 1-1,5 timme senare än jag sagt dagen innan. Så behandlar man inte människor, och inte speciellt de man tycker om.
Så nu, alla mina vänner, är det slut med förseningarna. Mitt motto hädanefter är: hellre två minuter för tidigt än en minut för sent. Där har ni det. Jag ska bli bättre på att komma i tid.
Idag har det gått en vecka sedan jag började med mitt "nya" viktliv. Det har gått hyfsat bra, även om det blev lite gudomligt god fika efter examenshögtiden, och det slank ner lite godis och chips i helgen. Men dessa har jag försökt ta igen med hjälp av motion. Det har dessutom inte varit i närheten av de mängder onyttigheter som vanligtvis har slunkit ner under helgerna och förra veckan åt jag inget fikabröd alls, vilket är något nytt under solen. Som startmått för omkretsen kring arslet, midjan och under brösten (bh-linjen) finns de mått jag tog för en vecka sedan:
Arsel: 110
Midja: 102
Bh-linjen: 87
Efter dagens mätning är måtten, tyvärr, oförändrade. Inte för att jag hade förväntat mig några drastiska minskningar på så kort tid. Om man ska se det positiva i det hela så har jag i alla fall inte gått upp! Har ingen våg så det är dessa mått som får duga så länge. Får åka till ica maxi och väga mig på en våg där någon gång...
Den überspännande fortsättningen följer..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar