Inte havregrynsgröt idag igen

Rapporterna om människors som råkat i ekonomiska rävsaxar duggar tätt. Kanske har vi aldrig varit så många i modern tid, som tar till desperata, okloka åtgärder för att få lite mat i magen. Hungern tycks aldrig ha varit så stor. Inte för mig i alla fall. Men det är inte inkomsterna som minskat, utan utgifterna som ökat. Så visst får man skylla sig själv. Men anpassningen till det nya samhället nästan kräver dator, mobil, bredband, och allting kostar. Fast det tar jag kanske i ett annat inlägg.

Havregrynsgröt. Denna enkla, billiga, och också förvisso goda maträtt, har varit min räddning undan många hungriga kvällar. När kronorna på kontot, i plånboken, uppgår till under två tior, och det är veckor kvar till nästa lön, lär man sig att dividera med sig själv. Denna var en situation jag hade för inte så länge sen. Skulle jag köpa en kattmatsburk, eller skulle jag köpa krossade tomater till mig själv? Till slut beslöt jag mig för att köpa kattmat. I affären märkte jag till min lycka att jag kunde köpa båda, om jag köpte den billigaste varianten av krossade tomater, Euroshopper för 5,50 kr. Jag har aldrig varit vän av billighetsmärken när det gäller mat, men stolthet och principer är sådant som man får svälja i tider av nöd. Detta resulterade i alla fall i att både jag och katterna hade mat de närmaste dagarna.

För den som aldrig upplevt en liknande fattigdom är det säkerligen svårt att leva sig in i hur det känns att leva så här. Inte bara en eller två dagar, utan i veckor, i månader. Hur det känns att krypa med tungan så nära marken att man kan smaka gruset. Hur det känns när hungern ligger som en elak tumör i magen. Hur det känns att äta havregrynsgröt för fjärde dagen i rad. Utan mjölk, bara äppelmos som man fått av en kompis i höstas som enda smaktillsats. Hur det känns att slita tills ben och axlar värker, få sin efterlängtade lön, som tyvärr går till att föda alla andra utom en själv. Mobilföretag, bredbandsleverantörer, fackföreningar, försäkringsbolag, elbolag, kreditföretag etc. Hur det efter att alla räkningar betalts (man försöker ju undvika kronofogden) känns att ha 800 kr kvar att leva för. Det är att leva utan skinn.

Det var över ett år sedan jag hade råd att klippa mig. (Många kommenterar hur långt hår jag fått. Inte konstigt, när man inte har råd att klippa sig.) Vinterstövlarna, som dragkedjan gick sönder på i oktober, har stått vid dörren väntandes på att få bli lagade och använda. Förgäves. Dammet på dem är tjockt vid det här laget. Och nu är det vår och nya vårskor skulle behöva köpas, då de gamla börjar bli utslitna. Nya kläder har det inte blivit sedan i somras. Nästan alla byxor jag har och kan använda är övertagna byxor från en kompis.

Fattigdomen är ett öppet hungrigt sår. Aldrig är man nog så sårbar som när man inte har pengar, i ett samhälle där pengar är nyckeln till ett värdigt liv. Förra veckan var mina kronor farligt nära nollgränsen och jag brottades med mig själv om jag skulle ta - ytterligare- ett lån för att klara den värsta krisen fram till lönen. Jag hade ansökt om och fått ett lån på 5000 kr och övervägde att skicka in handlingarna. Men jag var också skräckslagen för att bli bunden vid ytterligare ett lån, en skuld som skulle betalas med saftig ränta i tre års tid. Jag har redan 4-5 fordringsägare på mig, och att få ytterligare en kändes inte så angenämt, även om det kändes lockande att få pengar på kontot just nu. Jag blev också avrådd av en person att ta detta lån, en kamrer med stabil ekonomi, vars råd jag sedan också följde. Jag tog till det sista alternativet jag hade, och kanske det bästa och bad min nya arbetsgivare om att jag skulle få den lön jag jobbat ihop redan nu. Sagt och gjort, pengarna hade jag redan efter någon dag. Nu klarar jag mig till nästa lön.

Längtan efter ett liv där man har några tusen kvar efter räkningarna har aldrig varit så stor. Drömmen om att få röra sig, att ha lite vatten att simma i, har aldrig varit närmare.

Hur många kvällar har jag känt - inte havregrynsgröt idag igen! Jag kikade ikväll i skafferiet i hopp om att finna ris att göra risotto av. Jag hittade ingen. Men hittade två paket couscous och beslöt att göra en wok med couscous. Mums! Det blev riktigt gott. Hur gott smakar inte riktig mat när man levt på grötdiet hela vintern.