Det handlar om ett liv

I förmiddags fattade jag slutligen beslutet att Kajsa skulle få somna in. Den känslan höll i sig några timmar, jag ringde upp Strömsholms djursjukhus och frågade om råd för hur jag skulle göra. För när det väl kom till kritan började jag tvivla igen. Jag beskrev Kajsas tillstånd och beteende och nämnde de värden hon fått vid senaste vetbesöket. Det var inte särskilt mycket råd jag fick av henne som jag pratade med, utan det hon upprepade var att det är bara jag som kan fatta det beslutet. Jag försökte ändå vaska fram någon slags information om hur man kan tänka sig att Kajsa mår i sitt nuvarande tillstånd, har hon ont till exempel? Men det enda man vet är att djur med njursvikt mår illa. Kajsas tillstånd kan också vara ett resultat av flera samverkande faktorer, menade hon, en kombination av hennes dåliga njurar och FORL. FORL gör ju att hon inte kan tugga så bra. Till slut bokade jag i alla fall en tid till på torsdag kl. 15.20. Så finns det ändå ett par dagar att se om Kajsa blir piggare och om jag ska avboka på onsdag eller inte.

Efter telefonsamtalet var jag i ännu mer tvivel än innan. Jag ringde upp Gunnel ändå och berättade att en tid var bokad. Hon blev naturligtvis ledsen, men jag sa att det återstår ju ändå ett par dagar. Men oddsen är ju trots allt små att Kajsa blir bättre igen.

Lite senare gick jag ut med Kajsa ut på gården och vi tillbringade en lång stund där ute med att bara njuta av sommardagen. Måns gjorde oss sällskap från och till, Zack låg och sov och njöt för fullt inomhus på soffan. Kajsa tydde sig till Måns och ville vara i hans närhet. Det verkar som att hon tycker om att vara utomhus, även om hon bara orkar ligga ner verkar det som att det är många gånger bättre än att vara inomhus. Där finns det ju bara väggar att stirra på. När vi sedan efter ett par timmar skulle in, ville hon det inte alls. Vid ytterdörren och i hallen vände hon tillbaka till trappuppgången och jag fick mota in henne ett par gånger. Sedan gick hon rakt till sin liggplats på ett garderobsgolv i sovrummet, som hon hållit sig till ett par dagar. Och jag började fråga mig själv: om hon får vara ute varje dag, blir hon kanske lite gladare igen?

Vid det här laget, på kvällen, tvivlar jag rejält och är så gott som inne på att avboka tiden på torsdag. I mitt huvud hör jag hela tiden Fridas råd: lita helt på mitt eget omdöme och stäng av vad andra tycker. Men när det verkligen gäller, då faller beslutsamheten platt. Å andra sidan är det ju inte fråga om att besluta om vilken bil jag ska köpa. Det handlar om ett liv ska få fortsätta eller inte.

Imorgon kommer Lise-Lotte för att titta på Kajsa. Det kan vara bra att höra hennes uppfattning av det hela.

Bilderna visar Kajsa liggandes i arbetsstolen häromdagen och när hon är ute på gården idag.