Kajsa har efter helgen flyttat in i hallen. Mesta tiden ligger hon där i närheten av ytterdörren, oftast på mage med frambenen utsträckta eller i krok under bröstet. Vet inte varför hon valt just detta ställe, hon ligger inte längre i sängen som hon gjorde i helgen. Kanske är det svalt. Kanske för att det där är nära till det viktigaste, maten, vattenbyttan och sandlådan, men även till uteluften eftersom hon fortfarande vill gå ut några gånger om dagen. Hon har gjort det till sitt lilla revir genom att gnida kinderna mot skohyllans hörn.
Men i helgen verkade hon trött och jag befarade det värsta, så på måndagen, på väg till jobbet, bestämde jag mig för att boka tid för Kajsas sista sömn. Tänkte att jag kan alltid avboka om hon blir bättre. Så efter mycket mycket vånda, ringde jag till djurkliniken och beställde tid för Kajsa att få somna in. Fredag den 7/8 kl. 14.30 skulle hon få dö. Gud det var det svåraste jag någonsin gjort. Jag började grina redan i telefonen.
Väl hemma igen sent på eftermiddagen möttes jag av en ganska pigg Kajsa som var på benen och ville ha mat. Daniel, som kommit för att hälsa på, klappade henne. Vi tyckte båda att hon verkade pigg och jag var VÄLDIGT lättad.
Även på tisdagen visade Kajsa sig om möjligt ännu piggare och på onsdagen ringde jag för att avboka tiden på fredag. Något jag ännu inte ångrat då Kajsas tillstånd verkar oförändrat. Jag kan omöjligt låta henne dö när hon ännu visar sådan livskraft. Det är en seg gammal dam. Och fortfarande lika söt som alltid.
Bilderna visar Kajsa i hallen och utomhus. På den ser man tydligt hur tunn hon är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar