Saturnus nya ringar

En dryg vecka har gått sedan Kajsa gick bort, vardagen lunkar på med jobb men något vitalt och ljust saknas här hemma. Jag har accepterat Kajsas död, hon var ju gammal och hade levt sitt kattliv, det var dags för henne att bli en ängel. För det är jag övertygad om att hon är nu, hon sitter i himlen och ler, äter och sover i det grönaste gräs. Men tomrummet hon lämnat efter sig här hemma är stort och påtagligt och svårt att vänja sig vid. Som om Saturnus förlorat sina vackra ringar och irrar runt sig själv ensam och förvirrad. Men sakta hittar vi en ny vardag, jag och Måns och Zack. Vi håller på att bygga nya ringar, med nya färger och nya silvertrådar. Bagheera är fortfarande försvunnen.

I onsdags var vlt här och gjorde en intervju. Ämnet var svårigheten som kommer med att fatta beslut om att avliva ett husdjur som är svårt sjukt. Jag har fått läsa artikeln, som också berättar om hur Kajsa var och hennes egenheter, och den är fint skriven och fångar det viktigaste i situationen. Kommer troligen publiceras de första veckorna i september.

Nu när Kajsa är död och katterna för tillfället är två till antalet, har jag fått tillfälle att närma mig Måns och Zack. I flera år var det bara Måns och jag och vi hade en nära relation, även om inget kan rubba Måns integritet och självständighet. Sedan kom flera nya katter tätt inpå varandra, det var alltid minst tre katter här, och det blev ett större avstånd mellan Måns och mig. Han kom in bara för att äta, och när han var inne var han aldrig riktigt lycklig. Tog jag upp honom, spann han inte som förr i tiden. Han sökte ofta en plats att vara ensam på, i ett hörn i sovrummet eller på en fönsterbräda i vardagsrummet. Bäst trivdes han ute där han fick vara ifred. Kajsa ville så gärna vara nära honom, men det ville inte alltid Måns. Min uppmärksamhet riktades i mångt och mycket till Kajsa, då hon behövde tas omhand på ett annat sätt än de andra katterna och därför "försvann" Måns lite i mängden. Jag brukade försöka umgås med honom utomhus, och där spann han i min famn.

Nu har han börjat spinna sitt mullrande spinn inne igen. Han är ju i varje cell en ensamkatt och vill ha hela uppmärksamheten själv. Men inte för mycket för länge. För mycket kel och klapp får honom att hugga tänderna och klorna i min arm eller i foten. Det känns som att vi nu börjar gå tillbaka till den relation vi hade innan "den stora kattinvasionen" 2006. Ett slags kärlek- och hatrelation med både ömhet och bråk.

Och den mysige, otroligt charmfulle panthern Zack. Han är en så mysig och go personlighet, som nästan varje morgon kommer in och äter, och sedan lägger sig i soffan för att tvätta sig och sova. Kommer matte och myser och klappar honom, tvättar han sig igen. Det måste vara den rätta lukten! När han är inne och sover gott i soffan, känns tomheten mindre och matte är lugnare och mer harmonisk.

I dagarna har jag en annons i vlt om försvunne Bagheera. Imorse var det en dam som ringde och sa att hon sett en påkörd död katt ligga längs vägen vid Brottberga. Katten såg ut som jag beskrivit Bagheera och på kvällen åkte jag ut för att ta reda på om katten kunde vara han. Det var iofs lite långsökt att han skulle tagit sig ända från Solmyra till Västerås, men med katter kan man aldrig veta. Bilarna kör verkligen i vansinnig fart där på Norrleden och damen som visade mig var hon sett kroppen hade förlorat två katter på vägen där. Men när vi kom till platsen där hon sett kroppen fanns ingen kropp kvar, trots att hon sett den där så sent som vid 15-tiden på eftermiddagen. Hon trodde att Vägverket hade tagit hand om kroppen. Kanske ska jag ringa till dem och höra. Den här katten hon sett hade dock inte haft någon hängbuk som Bagheera har, som förmodligen var det inte han utan en annan otursam själ. I helgen ska jag till Solmyra och sätta upp lappar och gå och leta efter honom. Det känns svårt att behöva förlora två katter samtidigt. Men än vet jag ju inget om Bagheeras öde! Så länge jag inte har hittat honom, ser jag honom som levande.

Imorgon ska jag också träffa Evelina - det ska bli riktigt kul! - och vi ska åka ut till Solmyra där hon får träffa Daniel för första gången. Känner på mig att det blir en kul helg. Får tillfälle att också titta till Kajsas grav, som enligt Daniel ser fin ut.

Bilderna visar mina andra solstrålar på fyra ursöta fötter, Bagheera, Zack och Måns.