Häromdagen var det någon som pekade på min mage och frågade vad jag hade gjort. Då jag var på jobbet tänkte jag genast på om jag hade spillt något på min t-shirt och tittade snabbt där personen hade pekat. Jag förstod ingenting. Sedan förtydligade han: väntar jag smått eller är det en sommarmage? Då gick det upp för mig, och kände mig förlägen. Det var ju definitivt en sommarmage, bestående av chips, godis, glass och andra läckerheter kombinerat med en semester där jag som längst gick till affären tvärs över vägen. Jag har återigen gått upp fem kilo från 65 till 70, kunde jag också konstatera för ett par veckor sedan när jag senast stod på en våg. Det är märkligt vad fort det märks att man inte rör sig.
Det är sjusärdeles lätt att lägga på sig några kilo, det kräver ingen ansträngning alls. Men jävlar vilket jobb det är att gå ner motsvarande mängd, det vet väl de flesta. Jag är dock ingen bantare, har aldrig varit och kommer aldrig att bli, jag älskar mat och godsaker för mycket för att kunna leva på pulverdieter. Men jag vet en metod som får kilona att rasa: fattigdom. I vintras när jag levde på knäckebröd och havregrynsgröt, blev också figuren bättre, magen blev plattare och byxorna hängde löst över baken. Men det är ett jävligt tråkigt liv. Frågan är nu hur jag ska bära mig åt för att minska midjeomfånget. Det får kanske bli några motionspass och situps på gymmet den här gången, känner att det skulle behövas faktiskt. Dags att gräva fram Må Bra tidningarnas "Fixa platt mage på 15 minuter" - sidorna.
Så fort ekonomin förbättras, kan det alltså beskådas på min midja. Det är inte första gången jag får en viskande, småleende fråga, om jag går omkring i ett välsignat tillstånd. När jag åt p-piller för några år sedan hade det samma effekt. Magen växte snabbt och kläderna krympte. Nu äter jag inga p-piller men ändå är man alltså uppe i 70 kg. Borta är de ungdomens dagar då jag kunde stoppa i mig vad som helst och inte gå upp ett gram. Då var jag smal för min längd (175 cm). Sen, vid 26 fyllda, hände något. Magin var borta. Från lätta 56 kg gick jag på några få år upp tio kilo.
Sånt är livet. Underbart är kort.
Bilden: Ingen bulle i ugnen, bara kaffelängder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar