Äntligen har jag gått med i Miljöpartiet! Äntligen, för att jag på grund av vaga antaganden och obestämda föreställningar under flera års tid motat undan beslutet till något mörkt hörn. Vissa saker i partiprogrammet kan jag inte helt stå bakom, vilket varit den främsta anledningen att inte gå med. Men oavsett vilken partitillhörighet man har går det nog aldrig att till 100 procent stå bakom det som hela partiet står för. Men i det fallet måste man se det som förenar än det som skiljer. Och när jag läser partiets ståndpunkter i olika frågor, och framför allt deras grundvärderingar, känner jag att det är ju det här jag också tycker och vill. Det är så självklart. Det är så självklart att jag ska gå med. Så mitt motstånd har för mig själv tett sig obegripligt.
Jag behöver något att engagera mig i. Under många år har jag varit aktiv i Djurens Rätt, men känner att jag vill bredda mitt engagemang och ta det till nya människor och nya miljöer. Och jag tror att i miljöpartiet finns de människor som jag kan känna samhörighet med, människor som strävar mot samma mål som jag, som vill se ett annat samhälle än det vi har idag. Det är så skönt att träffa likasinnade. Man kommer ju trots allt bara så långt i sin individuella kamp. Det känns viktigt att få dela sin världsbild med andra, och även att få beklaga sig över hur resten av mänskligheten beter sig... Så har det också varit inom vår lokalavdelning av Djurens Rätt, där man får ventilera sitt hjärta med andra likasinnade i en så gott som oförstående omvärld.
Att engagera mig känns också viktigt med tanke på min jobbsituation. Jag behöver få intellektuell och social stimulans, hålla mig uppdaterad på miljöområdet, eftersom inga sådana tillfällen ges i mitt jobb. Istället för att stirra mig blind på jobbet och gå och må dåligt av det även på fritiden, måste jag få en mer givande fritid. Vem vet, kanske kan ett engagemang i mp så småningom leda till drömjobbet. Sådana förhoppningar kan jag ju inte förneka att jag när. En titt på de jobb miljöpartiet annonserat ut styrker de förhoppningarna. I mp skulle jag definitivt få jobba med mina hjärtefrågor. Men att aktivera mig på ideell basis är det första steget. En sak i taget.
Nu ska jag skicka in ansökan om ersättning från a-kassan. Jag har ju hittills avstått från det, trots att jag jobbar deltid, med avsikten att spara dagarna tills jag blir arbetslös på riktigt. Men så länge jag jobbar i min nuvarande bransch, tror jag den risken är minimal. Dessutom är jag trött på att ha så snäva ekonomiska marginaler varje månad, så nu gör jag detta i alla fall. Kanske kan jag istället betala av lite mer på mina krediter och skulder, som en sorts framtidsåtgärd, ifall jag börjar plugga i höst. I så fall minskar de nödvändiga månadsbeloppen vilket verkligen behövs om jag ska leva på enbart studiebidrag och lön från något extrajobb.
Den här helgen blir förmodligen utan Daniel. Han har en del att göra med familjeföretaget för närvarande och jag kände att jag inte orkade följa med till stugan idag. Men jag ska passa på att försöka träffa vänner istället, Lisa som jag inte träffat på några veckor, och faktiskt en gammal kompis från lågstadiet som är på besök från Finland med sin lilla bebis, och som jag inte träffat på över elva år. Det känns lite nervöst att få höra hennes röst igen, det har ju gått så lång tid. Vi återfick kontakten i höstas via Facebook. Men samtidigt ser jag naturligtvis fram emot att träffa henne igen =0) Ska också ta mig till gymmet lördag eller söndag, de där passen har blivit något jag längtar till och ser fram emot. Jag längtar nästan direkt när jag går från gymmet till nästa gång. Synd bara att det alltid ska ta så många månader av vånda, dåligt samvete och dåliga ursäkter innan man pallrar sig iväg. Men nu har jag kommit igång och det ångrar jag inte!
Har också kollat upp min betalning i januari till bonprix. Alla siffror var rätt, bg-nummer och ocr. Den 28/1 har pengarna gått till dem, det har jag nu bevis på. Nu är det bonprix som får leta upp betalningen i sin bokföring.
Helgen är annars laddad med en massa onyttigheter, med godis, chips och fikabröd, men vad fan, det är inte ofta jag köper sådant. Sen är det ju en annan sak att det är Daniel som brukar inhandla de grejerna så fort det är fredag... (hrm) Jag försöker dock minska ner på onyttigheterna nu, sedan jag konstaterat mitt katastrofala midjemått.
Well well. Man måste ju känna att det är helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar