Mental berg- och dalbana, mest i nedåtgående rörelser. Idag har jag legat hemma och avverkat en säsongs avsnitt av lyxfällan och gråtit över de rörande historierna man fått se. Och önskat att jag själv fick hjälp av någon professionell person att hitta ett nytt jobb. Jag är trött på att svettas, trött på att må skit pga jobbet, trött på träsmaken i munnen, trött på att ingenting förändras, trött på alla räkningar som gör att jag måste jobba med denna skit, trött på att vara trött och inte orka med något, känner ingen inspiration. Smutsiga kaffekoppar, tekoppar och tallrikar samlas på vardagsrumsbordet, i diskhon och på diskbänken. Dammråttorna har tagit över golven och det mesta känns piss. Det enda som skänker glädje i tillvaron är mina katter, de alltför sällsynta kontakterna med vännerna och pojkvännen, som det nu är nästan två veckor sedan jag träffade sist. Saknaden är enorm, men förstår att han har haft mycket att göra de senaste veckorna med förändringarna i familjeföretaget.
I tisdags träffade jag i alla fall två goa gamla klasskamrater från lågstadiet. Det har runnit åtskilliga miljoner liter Svartå-vatten under Västerås broar sedan vi sist sågs och det var mycket att prata om, både gamla minnen och nyheter. Många garv blev det och det kändes uppfriskande att prata så mycket finska, något det inte blir så mycket av annars. Fyra timmar satt vi på Spången och fikade och åt, alltmedan Minnas dotter "Nyytti" mest förnöjt satt i sin mammas famn och tittade på omgivningen. Den lillas namn är hemligt fram till dopet i maj och trots många vilda gissningar avslöjade inte mamman namnet. Spänd väntan fram till dopet alltså...
Tackade i onsdags ja till att jobba extra tre timmar idag, utöver de fyra ordinarie timmarna jag hade. Detta motiverade jag för mig själv att jag behövde timmarna och pengarna, trots att det tog emot inombords med en sjutimmars fredag. Torsdagen blev stressig, då jag hade tvättstuga kl. 14-17 och samtidigt skulle jobba extra en timme på andra sidan stan. Vet inte om det var därför, eller om det var den gamla mjölken till kaffet, som gjorde att jag fick så ont i magen och mådde illa på kvällen att jag inte kunde äta något. Då hade jag bara ätit ett par smörgåsar och en banan till lunch. Gick och lade mig, gick upp i morse, men trots den enorma hungern fick jag inte i mig mycket av frukosten. Kändes inte som att skulle fixa sju timmars städning så det blev att åter sjukanmäla sig, för andra gången på bara några veckor. Funderar på vad dessa magproblem beror på, om jag har seriösa magstörningar eller om det är mitt mentala illamående som på detta sätt manifesterar sig i min kropp, eller om det var tanken på de sju ändlösa och torra timmarna som satte sig i diafragma-området.
Så idag har jag mest legat och sovit, mått dåligt, funderat på utvägar, en del mer drastiska och destruktiva än andra, ur min situation, tyckt synd om mig själv, funderat återigen om jag ska säga upp mig, eller om jag ska åberopa sjukdom som skäl att säga upp mig. När jag låg och slumrade på förmiddagen drömde jag om att en man, som kan ha varit Daniel, gick och bar mig i ett mörkt landskap. Jag hade armarna runt hans hals, hade tagit upp benen så att jag var som i en fosterställning, och blundade. Det kändes skönt att för en stund helt överlämna sig själv till någon annan, som hade styrkan att bära en, att kunna bli så liten och omhändertagen igen, som ett barn. Men sedan stannade vi till vid en eka som jag fick ro, över en flod, medan han satt framför mig. Det första jag gjorde var att föra årorna framåt, för jag kom först inte ihåg hur man gjorde med årorna, men sen insåg jag att det var bakåt man skulle föra dem, det är så man ror. Känslan från det var nog att jag fick lita på att mannen tittade åt mig, medan jag gjorde jobbet. Det var mörkt, mitt i natten. Och det är väl så det är i mitt inre, även om jag försöker och har dagar då jag känner mig ljusare till sinnes, är det det mörka och dunkla som präglar min sinnesvärld. Vill inte leva så här längre, har ingen ork. I det här läget känns det som att jag skulle kunna offra min högra hand för att få pyssla med någonting roligt och mer givande än städning på dagarna.
Imorgon kommer Daniel hit till kvällen. Ska försöka få undan disken och dammet tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar