Nu har jag fattat ett beslut. Jag ska säga upp mig. Jag ska boka tid hos läkare och berätta om hur jag mår och mått de senaste månaderna och åren. Jag ska ringa och prata med a-kassan och få dem att förstå min situation, om varför detta är nödvändigt. För att jag inte ska få nio veckors karens. Jag ska be Daniel om ekonomisk hjälp för att klara de nödvändiga utgifterna.
Detta är det enda rätta. Mot mig själv. Detta är det enda rätta om jag ska vara sann mot mig själv, om jag ska bevara mig själv, om jag ska finnas kvar överhuvudtaget. Jag är medveten om de ekonomiska konsekvenserna, att det kan bli hårt, att det kan bli ett problem i sig. Det är därför jag ska be om hjälp. Men om jag inte säger upp mig kommer det att bli min död.
"Nu när jag tagit beslutet är jag lugn." (Kent/Musik nonstop)
Så håll tummarna för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar