Mamma, var är du?

Törstig, fasligt trött och med ett stråk av huvudvärk. Så kan man sammanfatta mitt fysiska tillstånd. Vissa dagar är jag så omåttligt törstig att det inte hjälper hur mycket vatten jag än bälgar i mig. Och nu de senaste dagarna denna tunga trötthet. Har de något samband? Inte blir det bättre av att jag dagligen måste mala på jobbet. Är riktigt otålig nu. Har inte tid, har inte ork, har inte tålamod, har ingen lust, att fortsätta. Kanske är det det som ligger bakom tröttheten.

En liten oro har format sig i bakhuvudet. Har försökt få tag på mamma några gånger nu, både på hemtelefon och mobilen, men får bara konstiga meddelanden. När jag ringt hemtelefonnumret har det efter flera tutningar till slut kommit en röst som sagt att jag inte är registrerad som kund hos telefonbolaget. Och jaha? Vad har det med någonting att göra? Har aldrig stött på något liknande. Som om man måste vara kund hos samma telefonbolag som den man ringer till. Då skulle man ju få byta bolag tre gånger per dag. När jag ringer till morsans mobil kommer det en röst som informerar om att abonnemanget har upphört eller att telefonen tillfälligt är avstängd.

Frågan som uppstår då är: hur 17 får jag tag på morsan nu? Hon har ingen dator eller e-mailadress som jag vet om. Återstår alltså att skicka ett brev eller åka till Sala och ringa på dörren. Vad är det som egentligen pågår? Vet att morsan inte mått så bra ibland, hon har inte många riktiga vänner och lyckas inte hitta jobb. Hoppas i så fall bara att hon stängt av telefonen eller låtit bli att betala räkningen.

Igår tog jag fram cykeln ur källaren för första gången på flera månader, om man inte räknar med den gången jag tvingades ta cykeln för att hinna till radiointervjun i februari. Cykelvägarna är nu snö- och isfria men flera månaders uppehåll från cykelsadeln hade gjort mina cykelmuskler slappa och det var ett helvete att ta sig fram. Fast det berodde nog till viss del också på att det fattades luft i däcken, så det såg jag till att åtgärda på ok på vägen hem. I morsen fick kedjan sig en rejäl dos olja. Det gnisslar dock fortfarande, och jag har nu listat ut att det är från tramporna. Vet dock inte riktigt vad jag ska göra åt dem. Men idag gick det i alla fall lättare att rulla fram med fulla däck, fast uppförsbacken vid Bondebacken får jag ju fortfarande gå uppför... Och gårdagens ansträngningar hade gett träningsvärk i låren, ojoj.

Lyssnar på Anna Ternheim. Det är så skön musik. Hennes tolkningar av gamla Sinatra-låtar är sagolika. Som New York, New York. Som regndroppar på pianotangenterna. Eller sköna, suggestiva Come fly with me. Så vackert. När man mår som jag gör idag är sådan musik verkligen som en hängmatta för själen. Jag gungar så lätt på vågorna...