Måndag igen, ledig. Har faktiskt fått en del uträttat idag, trots att jag känt mig trött och tung och inspirationslös, trots det intensiva solskenet och plusgraderna. Dagen började segt, jag hade tid hos studievägledaren kl. 10.15 men kom inte upp ur sängen som det var tänkt. Kände mig skitig och behövde duscha. Efter nio insåg jag att jag nog måste ringa till vägledaren och be om en ny tid. Till slut bestämde vi att jag skulle komma dit kl. 11 idag. Duschade och tog ett par mackor och thé. Tjugo i elva rusade jag till bussen som jag såg komma i korsningen och sedan susa förbi mig, och, trots mina galopperande apostlahästar, även från mig när jag hade ett tiotal meter kvar. Bara att vänta på nästa buss som skulle komma 10.46.
Den kom tio i elva och så småningom efter bussbyte i stan och två stressiga trappor upp kom jag till studievägledarens kontor tio minuter försenad. Jag hade lite funderingar och frågor kring programmet Språk och kommunikation och en del frågetecken blev uträtade men samtidigt har jag svårt att bestämma mig för vilken profil jag ska välja till det andra året, då man kan läsa något främmande språk i två terminer. Jag är mest inne på att läsa franska, som jag länge varit sugen på att ta upp igen. Jag läste ju franska på högstadiet och två år på gymnasiet, och det skulle vara roligt att skriva upp det språket nedanför språkfärdigheterna på CV:t. Ett tag var jag inne på att inrikta mig helt på engelska, men det är ju så många som gör det ändå och franskan skulle ge lite pluspoäng i konkurrensen.
Jag promenerade hem och kisade mot den starka solen som reflekterade sig i den nya vita snön som föll igår. Tog vägen genom stan men kände inget behov av att köpa något, något som jag känt ganska länge nu. En befriande känsla. Inga materiella saker i världen kan fylla upp behovet och längtan efter ett roligt och givande jobb.
Eftermiddagen har ägnats åt senaste avsnittet av lyxfällan, jobbansökningar och ett handskrivet brev till a-kassan. Daniel ringde upp när han var på väg hem från jobbet och berättade om ett jobb han funderar på att söka i Västerås. Han är ju underbetald, om ändock på en arbetsplats där han trivs, och söker jobb med en lön som bättre stämmer överens med hans kompetens. Är dock osäker på hur högt han ska lägga sig i löneanspråken. Spännande =0)
Vi åkte till stugan redan i fredags trots att D fortfarande var förkyld. Så fantastiskt att det är ljust fortfarande vid 18-tiden på kvällen. Vi handlade på "Körsva livs" (Kolsvas ICA-butik) och lagade till en mumsig potatisgratäng. Lördag var en strålande vacker vårdag och jag tog några bilder ut mot sjön och kanalen, där isen redan smält och vattnet strömmade friskt. På eftermiddagen tog vi oss till Västerås och brorsan min och hans sambo, som nu bor på Gryta. Prutten tackade för gästfriheten genom att skita på deras hallmatta och skrämma slag på den lilla Tequila, en liten näpen svart kattunge som skämts bort med en stor och grym kattklätterställning som räckte från golv till tak. Där gömde hon sig, och när hon väl vågade sig ner, kom Prutten och skällde ut henne. Alla de svarta stråna i pälsen stod rakt upp på den lilla varelsen... vi fikade i köket och pratade om ditt och datt. Kändes lite overkligt att sitta där och se sin bror för första gången på säkert sju år. En vuxen karl. Men i min hjärna är han på något sätt fortfarande lillebror som tio-årig buspojke som ibland retade mig till vansinne med sina frågor och kommentarer. Nu är han mer allvarlig, distanserad och kanske lite ointresserad. Medan jag pratade med Angelica hörde jag hur Daniel försökte få igång min tystlåtne bror och så småningom kändes det som att han mjuknade upp. Tror inte alls det här är den Ari som han visar upp för sina vänner och sambo, men det är väl något med blodsbanden till mig och föräldrarna som gör att han inte orkar eller bryr sig om att engagera sig i. Men nu var vi ditbjudna trots allt och det är en bra början och kanske ett tecken på en groende vilja till förändring i våra väldigt nedtonade relationer. Det blev en del prat om gamla minnen och hans mobil, en sådan där modern sak som är långtifrån bara en snack- och meddelandeapparat, med gps och kartor och väderleksrapporter och allt man kan önska sig. Vi pratade om att de skulle komma och hälsa på oss i stugan i sommar, får se om det blir av.
Måste säga att jag heller inte skött relationen till min bror på ett särskilt moget och bra sätt. Jag kunde inte acceptera att han tagit livet av en katt som han och hans exfru hade, bara för att den kissade i lägenheten. Direkt när jag fick reda på det stack jag, trots att kusin Minna och hennes barn var där och vi var på väg ut till bilarna då vi skulle åka någonstans. Istället för att säga något eller ställa frågor, stack jag bara. Ganska barnsligt egentligen. Men jag hoppas att vi båda kan stryka ett streck över detta nu. Kanske kommer det till och med något tillfälle då vi kan prata ut om detta, känner att åtminstone jag är i behov av det. Men att prata ut har aldrig varit en grej i vår familj, så det är svårt.
På söndagen kom vintern tillbaka med fullt snöfall. Daniel upptäckte en översvämning från golvbrunnen i toaletthuset och ställde sig för att pumpa bort vattnet från brunnen utanför. Jag fick av Daniel, som har en trevlig pedagogisk ådra, lära mig att dusch- och handfatsvattnet leds till en stenkista som ligger nergrävd i marken en bit från toahuset, varifrån det leds till brunnen. Där tittade jag ner i det smutsiga gråa vattnet, bestående av tvål och schampoo. Men till stenkistan hamnar också smält- och regnvatten och vatten från ovanliggande tomter. Pga vinterns rika snömängder tror D att han kommer att behöva tömma brunnen fler gånger innan sommaren. Detta är faktiskt intressanta och fascinerande fakta för en stadsbo som jag, som alltid bott i lägenhet och därmed inte behövt engagera sig i alla praktiska spörsmål som hör ihop inte bara med egethusboende utan också boende i ett fritidshus vars avlopp inte är anslutet till ett kommunalt reningsverk. Jag kommer dock ihåg hur mina föräldrar fick gräva och slita när de en gång i mitten av 80-talet beslöt sig för att skaffa en avloppstank istället för att vi skulle fortsätta att gå på utedass vid sommarstugan. Men själv var jag inte fysiskt inblandad i grävandet. Däremot var farsan och morsan alltid stränga med att man skulle hålla igen på spolningar och duschvatten, för att inte fylla upp tanken i onödan.
Medan Daniel pumpade bakade jag en bananpaj med schweitzernötschoklad. Den blev faktiskt ruskigt god med en deg gjord på både vete- och grahamsmjöl och med glass till. Måns och Zack höll sig uppe på översta loftet i lilla gästrummet, där de är ouppnåeliga för Pruttens skällande. Men hon skäller när jag klappar dem och pratar med dem. En väldigt uppmärksamhetskrävande hund. Jag hann även med ett mobilsamtal till farsan, som vi tänkt bjuda till stugan vid påsk. Han kunde dock inte den helgen. En dammsugning av huvudstugan och några avsnitt av c/o Segemyhr hanns också med innan vi så småningom började rulla mot Västerås igen. Där blev det åter ett besök på Spicy Hot, klockan hade ju passerat halv nio innan vi var i stan.
Sjutton dagar. Så många dagar är det kvar av mitt arbete på HomeMaid nu. Imorgon en sextimmarskund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar